De är knappt tio ensamkommande flyktingbarn i 18-årsåldern. Under terminen har de träffats en gång i veckan för att tillsammans utforska Sveriges normer men också för att få reflektera över vad de lämnat bakom sig. De har fått fundera på vad som är viktigt i livet för dem.
– Utifrån det har vi gjort handlingsplaner. Det man kan sätta ord på eller definiera det kan man förhålla sig till, säger Emma Taube från Ydimer.
Handlingsplanerna ska sedan följas upp av arbetsmarknadsenheten, vilka beviljats pengar för projektet från Länsstyrelsen och som driver RIM tillsammans med Ydimer.
Ungdomarna har många exempel på hur konstigt det blir om man bryter en norm.
– Jag pratade högt med en kompis mitt framför kassan på matbutiken. Det blev katastrof. Man pratar inte högt på bussen här heller, säger Samuel Arku och förklarar hur han i Eritrea är van att prata högt med en kompis på vardera sidan i bussen.
Den konstigaste normen i Sverige tycker ungdomarna är hur man hälsar, eller inte hälsar.
– I Eritrea frågar man alltid hur det är med familjen först – även om man har något annat viktigt att säga också, säger Samuel Arku.
Ayan och Ninco Ebrahim är systrar. De anser att det är en trygghet att träffas. Och nu hoppas både ungdomarna och lärarna att de ska få fortsätta.
– Man lär sig svenska språket, säger Abdulahi Abdirahman.
– Man får lära sig hur man ska förhålla sig till olika saker. Det hade varit jättebra om alla som kommer hit får lära sig det här, säger Khatan Salem.