Maskinen är - eller snarare var - av modell Bucyrus 170-B som köptes in från USA 1936. Den väger själv sina modiga 225 ton och kunde lyfta 38 ton malm per skopa.
Den har med största säkerhet använts i dagbrottet i Kirunavaara innan den flyttades till malmutfrakten på 1970-talet.
Grävarens sista uppgift var att lasta malm från upplagen på malmvagnar. Av den orsaken var lastarmen något förlängd jämfört med andra lastmaskiner av samma modell.
I slutet av 1980-talet skulle grävaren fraktas till förvaltningskontoret där den slutgiltigt skulle parkeras.
Algot kallas in
Två misslyckade försök gjordes att få upp den på trailer. Det bar sig inte bättre än att axlarna på trailern gick av i trycket av den tunga maskinen.
Algot Inga, 70, var den siste vid LKAB som kunde köra maskinen. Han kallades in för att larva den ända fram till sin tänkta plats.
- Men vi vågade inte passera de underjordiska kulvertarna, utan jag skulle fortsätta på vintern när marken hade frusit, säger han.
Av någon anledning blev maskinen stående vid manskapshusen. Och av någon anledning har man nu inlett skrotningen av lingrävaren.
Varför och varför just nu har vi inte lyckats få någon klarhet i.
På bland annat Facebook går diskussionerna höga om lastmaskinens hädanfärd. Där jämför Johan Ylitalo lastskopan med kranen i södra hamnen som Luleåborna lyckades rädda för eftervärlden.
Förre gruvarbetaren Torsten Eriksson går ett steg längre. Han anser att demonteringen är att likställa med rivningen av Centralskolan.
- Det är hemskt att inte kunna spara det sista minnet av dagbrottstiden. Jag tror att många med mig tycker likadant, säger han.
Kurt Ramberg är arkivansvarig vid LKAB och uppgiften om demonteringen kom som en total överraskning för honom.
Han anser att maskinen borde ha varit intressant för besöksfunktionen.
Skulle renoveras
Så sent som för ett drygt år sedan förde han själv diskussioner med en företagare i Överkalix om att låta rusta upp lastmaskinen.
- Han jobbade med att renovera veteranbilar och trodde att man kunde plocka ned plåtarna, blästra och lacka om den i tidstypiska färger. Jag bad till och med skicka en offert, men sedan hörde jag aldrig av honom.
Om renoveringen hade blivit av återstår dock den nätta uppgiften att frakta den tunga grävaren till sin tänka plats utanför kontorsskrapan.
Algot Inga tror att den hade kunnat gå för egen maskin.
- Den hade hoppat i gång om man hade fått lite stret i den. Den var fullt körbar när jag lämnade den.