Mormor och politiker

Hej Monica Carlsson, vänsterpartistisk landstingsråd. Vi dricker kaffe i ditt kök i Kiruna. Hur dricker du ditt kaffe?
- Kaffe med mjölk.
Eko-kaffe?
- ...Nej...vanlig Zoega brygg. Av gammal vana.
Den här intervjun har blivit uppskjuten eftersom att din pappa först var sjuk, sedan avled han 92 år gammal. Hur är det att inte ha pappa kvar?
- Jag hade en stark relation till min pappa. (Här får Monica tårar i ögonen). Han tog ett stort ansvar för oss tre döttrar och uppfostrade oss i stort sett ensam, tänk att som man göra det på den tiden. Han var den man gick eller ringde till med sina bekymmer, jag hade inte den relationen till min mamma. Hon var reumatiker och sjuk, hon låg ofta på sjukhus och jag har inte många minnen av henne från barndomen.
- Jag är övertygad om att det finns en koppling mellan mammas sjukdomstid och att jag engagerar mig i landstingspolitiken. Jag tror inte att man alltid blir friskare av att ligga på sjukhus, så sa min mamma också. Jag brukar tänka på det när man debatterar dom indragna vårdplatserna. Sjukvården utvecklas och behovet av att faktiskt ligga inne på sjukhus minskar. Tänk tidigare, då opererades man för magsår och blev inlagd. Idag operas ingen, utan får Losec.
Hur har det påverkat dig att växa upp med pappa?
- Han var ett stort stöd och tyckte att man skulle stå upp för sig själv om man hade rätt. När jag gick i skolan uppfattades jag som uppkäftig eftersom att jag opponerade mig mot läraren och orättvisor. Ibland kan jag önska att jag hade det draget kvar, att alltid säga vad man tycker. Men livet formar en och man blir försiktigare.
Och att inte ha en närvarande mamma?
- Jag vet inte. Jag kan inte peka på något. Men jag har inte haft någon mammaförebild.
- Mamma och pappa skilde sig på gamla dar. Pappa tog kontakt med sin ungdomskärlek, som också var skild. De fick trettio lyckliga år tillsammans.
Vad sa du då?
- (skratt) Det var hemskt. Fast jag hade egen familj skrev jag brev till pappa att jag inte ville att någon skulle ta honom i från mig. Men jag fick göra en kovänding. Hon är jättefin.
Du påminde mig om att vi skulle prata om jämställd vård.
- Vi har börjat ett arbete med jämställd vård. Det handlar om att få ett uppvaknande, att få könsuppdelad statistik för att få fram om och att män och kvinnor behandlas olika. Kvinnor får vänta längre på ambulans, varför? Kvinnor besöker sjukvården oftare än män, men lever längre, varför? Män begår mer självmord, undermedicineras männen?
Mer landstingspolitik, 150 uppsägningar inom vården, 200 miljoner i underskott.
- Vi har inte utökat verksamheten och ändå har antalet anställda ökat. Det beror bland annat på att personal som jobbat som vikarier i mer än två år har blivit inlasade, samtidigt finns den person som de vikarierar för kvar som anställd. Norrbottningarna minskat och sjukvården utvecklats. Nu måste vi höja skatten, men det räcker inte.
Göra sig av med ett av våra fyra landstingsråd för att spara?
- Vi har nio landstingsråd, varav fem är oppositions- landstingsråd. Vem eller vilka av de nio råden ska avgå? Vi är gruppledare för olika partigrupper och jag är alltså vänsterns gruppledare, om det låter bättre. Likafullt har jag uppdraget som råd i landstingsledningen.