Sedan sommaren 2009 har Kjell Törmä dokumenterat livet, staden och människorna i ett Kiruna i förvandling. Mer än 10 000 bilder har det blivit genom åren.
Det började som ett ett-årigt projekt på uppdrag av Kiruna kommun och i sam-arbete med LKAB med syfte att dokumentera Kiruna under ett år. Därefter har Kjell Törmä gett ut tre fotoböcker: ”Ögonblick i Kiruna” 2009–2010, 2010–2012 och 2012–2015.
I dagarna kom den fjärde, som sammanfattar de senaste tre åren. Och fler är att vänta:
– När jag startade 2009 var stan i stort sett opåverkad, åtminstone bebyggelsen i de centrala delarna. Nu när vi är mitt i processen vill jag fullfölja det här. Avslutet ligger ju långt fram i tiden, men som ett avslut ser jag den tidpunkt då man säger att Kirunas nya centrum är här, det vill säga nere vid nya stadshuset. Planen är att det blir hösten 2022, så då har jag tänkt mig en femte bok.
Han skrattar lite och säger:
– Då har jag gjort tusen sidor om stadsflytten och Kirunaborna, och det tycker jag kanske räcker. Vi får se.
Att välja motiv och bilder har inte varit enkelt:
– I början sprang jag åt alla håll samtidigt, då uppdraget var väldigt brett. Jag hade ingen struktur alls, men det har utkristalliserat sig allt eftersom arbetet har pågått.
Kjell Törmäs intresse för fotografering väcktes i unga år:
– Jag köpte min första kamera när jag var 16 år, för mina sommarjobbspengar, och fastnade för foto tidigt. Jag jobbade i fotolabbet på Esrange när jag var yngre, kom in på fotoskolan på Biskops Arnö och bestämde mig för att bli fotograf.
Att arbeta som frilansfotograf var dock inte alldeles enkelt. När han ringde till tidningsredaktionerna och erbjöd sina tjänster frågade de om han kunde skriva också.
– Det kunde jag inte. Jag hade aldrig haft en tanke på att ägna mig åt journalistik, men då började jag på Kalix folkhögskola för att komplettera. Jag jobbade som journalist i Luleå i ett år men trivdes inte med jobbet. Jag ville bli frilans.
Efter några år flyttade han hem till Kiruna, något som visade sig vara ett lyckat drag.
– Det var betydligt lättare som frilans att sälja Kiruna än Luleå. Det finns ju alltid Sveriges nordligaste nånting här.
Vad gör dig till en bra fotograf?
– Det finns flera fotografer i Kiruna som är bättre, skulle jag säga. Men jag knäpper inte bara ett hus, jag jagar också ljus. Jag ser ett hus som är fint, hittar en bra vinkel, men man måste också ha ett ljus som tillför bilden något. Jag tror att mitt intresse för ljus kan vara en fördel ganska ofta.
Med tiden har han också skapat sig ett brett kontaktnät.
– Det gör att jag när som helst kan bli uppringd av någon som säger ”Törmä, nu ska vi göra det här lyftet, det kan nog bli häftigt”. Då försöker jag åka dit och vara med. Jag får många tips och har hjälp av Kirunaborna som vet att jag är intresserad.
Att dokumentera sin egen hemstad i förvandling är speciellt, berättar Kjell Törmä och beskriver sina egna känslor som dubbla:
– Det område som nu rivits nere på bolagsområdet, det som kallas för Gruvstadsparken etapp 1, var i mitt tycke ett av Kirunas absolut vackraste. Och det är klart att det är sorgligt. Precis som så många andra kan jag känna att det är väldigt tråkigt att vissa hus och hela miljöer försvinner.
– Samtidigt kunde jag inte bo på en bättre plats om man vill hålla på med dokumentärfotografering eftersom det händer så otroligt mycket. Det är många utländska fotografer och filmare som är här regelbundet och tycker att det är fantastiskt intressant, men de bor ju inte här. Jag kan bevaka det hela tiden. Mitt problem är snarare att det händer så mycket nu att jag har svårt med att hinna med alla delarna. Jag vill fotografera det som är opåverkat men som kommer att påverkas, och även ta bilder av förändringarna och följa upp dem efteråt.
– Så för mig är det sorgligt, men också otroligt inspirerande och spännande att följa det här.