Malmkroppen gör sig påmind
Foto:
I början gjorde de allt tillsammans. De byggde bostäder, skolor och sjukhus och bestämde om gemensamma förehavanden.
Senare har de levt sina egna liv och ägnat sig åt sina respektive kärnverksamheter.
Det har förstås varit många kriser. En vinter för 40 år sedan var det riktigt jobbigt. En svår konflikt pågick under nästan två hela månader och såren är fortfarande inte helt läkta.
När omvärlden inte har velat handla av Malmkroppens tillgångar har Staden lidit. Därför har Staden (kommunen, ortsbefolkningen) försökt göra sig mer oberoende av Malmkroppen (gruvbrytningen,
gruvföretaget) och försökt profilera sig som en rymdstad, turiststad eller en studentstad.
De har alltid hittat tillbaka till varandra och någon skilsmässa har det aldrig varit aktuell. De har för länge sedan insett att de inte klarar sig utan varandra.
Fortfarande ruvar Malmkroppen långt där nere i underjorden, rik och mäktig, djup och stor som det heter i sången om Pärleporten.
Staden är mindre än under glansdagarna och kanske lite kantstött, men lika stolt och full av tillförsikt som någonsin.
Men nu har de kommit till en punkt i tillvaron där de måste hitta nya former för sin samexistens.
Ni ser på bilden här intill hur nära de har kommit att ligga varandra när man ser det från ovan.
Malmkroppen kommer inte att maka på sig, utan kommer tvärtom att smyga sig på allt mer under Staden.
Hur djupt den går och hur mycket den breder ut sig på djupet är det ingen som vet. Malmkroppen låter sig inte utforskas så lätt, trots all modern teknik.
Det enda tillförlitliga sättet är det gamla beprövade, att först driva undersökningsorter och därifrån utföra provborrningar för att få ut borrkärnor som visar vad berget består av. Det är ett dyrbart och tidsödande arbete där resultatet blir något fragmentariskt.
Gruvchefen Anders Lindholm beskriver det som att man sticker 400 meter långa nålar i berget och försöker pricka något. De få data man får fram ger inte någon fullständig bild av malmen.
Till hösten ska LKAB:s geologer bli klar med en rapport som både stadsplanerare och gruvplanerare väntar ivrigt på. Den blir ett viktigt underlag för både den fortsatta gruvbrytningen och stadsomvandlingen.
- Vi får inte svar på alla frågor, men den ska ge ett betydligt bättre underlag än i dag. I dag består det av kvalificerade gissningar, säger Anders Lindholm.
Man vet till exempel inte hur långt norrut malmen når på den nya brytningsnivån ned till 1 365 meter under jord.
Malmkroppen är fortfarande, som det heter på gruvspråk, öppen i den norra änden.
- Om den fortfarande är öppen efter
de senaste undersökningsborrningarna är det förstås bra. Då finns det mer malm att ta ut. Men på sitt sätt är det samtidigt frustrerande. Frågan är var samhället
sätter gränsen för hur långt det är lämpligt att fortsätta bryta, säger Anders Lindholm.
En farhåga är att Malmkroppen ska skära av den befintliga staden med området där det framtida Kiruna ska byggas.
Det kommer förmodligen att ske i vilket fall som helst, frågan är hur långt fram
i tiden det blir.
På vilket sätt brytningen kommer att påverka marken på ytan är bergmekanikernas uppgift att ta reda på. De håller som bäst på att ta fram nya prognoslinjer för 2023.
De nya linjerna för 2013 kom för ett par år sedan och visade att deformationerna går snabbare på vissa delar och långsammare i andra. Till exempel blev det mer bråttom att hitta en lösning för Stadshuset och mindre bråttom med brandstationen.
Det är i slutändan kommunen som sätter gränsen för hur långt brytningen får breda ut sig.
Om inte kommunen ändrar detaljplanen för ett område går det inte att användas som gruvmark.
Men som sagt, Staden klarar sig fortfarande inte utan Malmkroppen och det är ingen som tror att kommunen kommer att ta beslut som innebär ett stopp för gruvbrytningen.
Snart kommer påtagliga tecken på att tiden är utmätt för delar av Staden. En påminnelse är att det blir allt fler mätplintar som LKAB använder för sin övervakning av markrörelserna.
Mätplintarna har hittills synts till i utkanterna av samhället, men ska nu börja monteras mitt i centrum trots att det ska dröja omkring 25 år innan deformationerna ska ha nått så långt.
- Vi vill fånga upp rörelserna så tidigt som möjligt så att vi inte missar början. Det är också bra att ha mätpunkter där eventuella rörelser inte är gruvrelaterade utan beror på årstidsvariationer, säger Jonny Sjöberg, bergmekaniker vid LKAB.
Förhoppningen är att de ska kunna ut-
formas så att de smälter in i stadsmiljön.
På skisserna här intill har de förvandlats till en anslagstavla och en parkbänk.
Det ska ses som förslag och LKAB vill ha fler idéer från allmänheten.
Kanske ska man se det som
att Staden och Malmkroppen äntligen gör saker tillsammans igen.
Så jobbar vi med nyheter