– Jag brukar säga att det är ”svårare att bryta könsmönster, än malm”. Men med envist arbete är allt möjligt, säger Eira Andersson, biträdande universitetslektor vid Luleå Tekniska universitet.
Förra veckan berättade TerrtuAlderblom om hur det var att som första kvinna gå ner och jobba under jord i Kirunagruvan. Hon beskrev en machovärld där manlighet stod i centrum och där männen sa åt henne att hon aldrig skulle klara av jobbet.
Många vill få bort normen
Enligt Eira Andersson, som forskar om maskulinitet i gruvindustrin, är det ett vanligt problem på mansdominerade arbetsplatser att manlighet och kompetens blandas samman. Vilket får till följd att machoideal lever kvar. När hon under 2006 arbetade med sin avhandling träffade hon många som arbetade i gruvan som uttryckte en önskan om att machoidealen skulle bort.
– Det var många som ville att machoidealen skulle försvinna, många män var less på det och kände en sårbarhet inför normen, säger hon.
Machokulturen
För LKAB har det varit viktigt att bryta den mansdominans som kännetecknat gruvan och Eira Andersson menar att de senaste fem åren har företaget arbetat aktivt med sitt jämställdhetsarbete.
– Det har hänt mycket under dessa år om man pratar om machokultur överlag i gruvverksamhet. Man värnar inte om den på samma sätt vilket är positivt för alla. Det gör också att man lyckas attrahera fler kvinnor, säger hon.
En flaskhals
Men trots att LKAB arbetar målmedvetet med att rekrytera kvinnor lyfter Eira Andersson fram en aspekt som kan göra att utvecklingen trots det stannar av.
– En stor del av arbetsstyrkan jobbar inte åt gruvföretagen utan åt underleverantörer och där är könsfördelningen ännu skevare. Kvinnorna ökar stadigt i gruvindustrin men kanske avstannar på grund av entreprenörsvågen, för genom den kommer mest män in i gruvan. Underleverantörerna har inte samma jämställdhetskrav på sig så det blir lite av en flaskhals och utvecklingen stannar av, säger hon.