Parallellt med verksamheterna driver Stålnacke och Lans två hotell i Luleå de tog över tidigare i somras. För Stålnacke är en anledning till flytten skolan i Kiruna. Han son går i åttan och hela skolgången har varit turbulent.
– Byte av lärare ofta och inställda lektioner genom alla år. Men det är något politiken och rektorer blundar för, säger Stålnacke som inte vill att dottern ska börja i skolan i Kiruna.
En annan anledning är att Kirunabostäder (KBAB) inte har kunnat erbjuda Spis en likvärdig lokal till verksamheten i nya centrum. Vilket fått till följd att verksamheten inte kan flyttas.
– Vi känner att vi har hamnat i kläm i och med stadsflytten då man på fem år inte har lyckats få fram en lämplig lokal åt oss. Då är det lättare att lägga energin på ett annat ställe. Nu går det äntligen framåt och man slits mellan hopp och förtvivlan, säger Stålnacke.
Det pågår diskussioner mellan den potentiella nya hyresvärd och LKAB om en lokal i närheten av nya centrum.
– Det ligger nära centrum men tyvärr inte mitt i. KBAB äger alla lokaler och har uppenbarligen bestämt sig för att de inte vill ha oss som hyresgäster,. Då måste vi söka oss utanför. Men det är ändå så pass nära att vi känner att det funkar.
Vi har tidigare berättat att ägarna vill att Spis ska finns kvar men i en annan form. I dag finns både ett fik, logi, restaurang och ett bageri.
– Vi ser det som en nystart av något nytt utan för Kiruna, och oss ett nytt koncept där vi plockat de bästa bitarna och lägger i ett hus. Vi har inte allt hugget i sten och nya idéer kommer varje vecka. Äta mat och fika kommer man kunna göra.
– Vi tittar på restauranglösningar i Luleå också men det ligger på is och vi vill se vart i Kiruna vi landar. Blir det ingenting är det inget som stoppar oss från att satsa i Luleå. Men målet är Kiruna och där lägger vi energin.
Varför vill ni fortsätta satsa på Kiruna när ni har flyttat?
– Dels är det namninsamlingen (en privatpersons initiativ "Spis behövs i Kiruna" som skrevs under av 1400 personer reds. anm.). Vi båda (Johan Lans) kände att det finns en efterfrågan fortfarande och som fick mig att känna att vi inte kunde lämna Kiruna.
– Det är även personalen som verkligen vill. Vi har en så pass duktig personal som kommer att bli ännu mer involverade, säger Johan Stålnacke.