LKAB är väl medvetna om den oro som de nya gruvplanerna väcker hos samebyn Gabna. "Stor sannolikhet att det blir påverkan men då vi inte har valt brytningsmetod ännu, går det inte att säga hur stor den blir", säger presschef Anders Lindberg.
Fyndigheten av järnmalm och sällsynta jordartsmetaller i markområdet Per Geijer utanför Kiruna har varit känd länge och LKAB har i två års tid haft en tät dialog med den berörda samebyn Gabna.
Därför motsätter sig presschef Anders Lindberg att den statliga gruvjätten skulle ha undanhållit information för dem.
– Vi har varit tydliga med varför vi undersöker fyndigheten, berättat när vi har hittat järnmalm och fosfor och sagt att vi vill utveckla och bryta fyndigheten. Vi har även sagt att där finns sällsynta jordartsmetaller, och arbetet med provborrningarna har planerats i samverkan med samebyn för att minimera påverkan.
Gabna menar ändå att torsdagens presskonferens i gruvan kom som en chock, då LKAB aldrig hade kommunicerat ut att det handlade om "Europas största fyndighet", cirka en miljon ton jordartsmetaller.
– Vi hade inte sagt mängden tidigare, för det får vi inte. LKAB måste rapportera enligt en internationell standard kallad PERC 2021, som innebär att alla måste få siffran på fyndigheten samtidigt, det liknar hur börsnoterade företag måste rapportera förändringar som påverkar aktiekursen.
Redan under provborrningarna har samebyn påverkats negativt, då området är en avgörande flyttled för renarna, men Lindberg vill inte spekulera kring om en fullskalig gruvbrytning innebär ännu större störningar.
– Det är stor sannolikhet att det blir påverkan men då vi inte har valt brytningsmetod ännu, går det inte att säga hur stor den blir.
Hur ser tidsplanen ut inför samrådsförfarandet?
– Det görs i god tid i samband med utredningarna inför en ansökan om bearbetningskoncession men vi har prospekteringar kvar, måste undersöka och analysera fyndigheten mer först, för att bestämma hur vi ska bryta och och förädla jordartsmetallerna.
Området där Per Geijer-fyndigheten ligger är avgörande för Gabna sameby som flyttled när renarna vandrar till fjälls för kalvning. "Sätter man en gruva där, skärs hela samebyn i två delar", säger Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna.
Anders Lindberg och LKAB är samtidigt fullt medvetna om hur utsatta samebyarna i Kiruna är.
– Redan i dag är det trångt, både när Laevas och Gabna ska passera Kiruna, och det beror inte bara på gruvnäringen, utan på staden, järnvägen, vägarna, flygplatsen, turistanläggningarna, skoter- och hundspannslederna med mera. Men under de 130 år som LKAB har funnits har det gått att hitta lösningar för att rennäringen ska kunna fortsätta, och vi tror att detta ska gå även denna gång.
Vilka kompensationer pratar vi om?
– Samebyarna begär aldrig en påse pengar, så att vi kan köpa oss fria, utan kompensationen har alltid varit konkreta åtgärder, alltifrån stängseldragningar till ”ekodukter” där renarna kan passera väg och järnväg. Vi har bekostat GPS-utrustning på renarna och forskning kring hur de påverkas av gruvorna. LKAB står också för kostnaderna för all arbetstid som samebyarna lägger på möten och alla utredningar som måste göras.
"LKAB:s roll är att söka fyndigheter och berätta hur en brytning kan påverka miljö och omgivning, sen lägger vi fram detta när vi söker bearbetningskoncession och miljötillstånd. Då avgör samhället vilka intressen som väger tyngst", säger Anders Lindberg, presschef på LKAB.
Därför hoppas gruvbolaget att kompensationerna mildrar den negativa påverkan även nu.
– Rennäringen är viktig både för samisk kultur och identitet samt för hela samhället Kiruna. Vi tror inte att man måste offra samebyn för att vi ska få fram metallerna.
Karin Kvarfordt Niia, talesperson för Gabna, anser att LKAB i stället borde fortsätta fokusera på nuvarande gruvavfall och utvinna sällsynta jordartsmetaller ur dem men enligt Lindberg är inte det tillräckligt.
– Visst, det finns både fosfor och sällsynta jordartsmetaller i gråbergshögarna och i sandmagasinen men i Per Geijer är det upp till sju gånger högre halter. Dessutom effektivare att haka på ett förädlingssteg på material i rörelse som är relativt varm, än att skotta i en kall gråbergshög. Vi behöver göra både och, men deponierna kommer senare, säger LKAB:s presschef.