När nyheten om att Kiruna stad skulle flyttas och media rapporterade om flytten så blev Anders Lindberg, då bosatt i Göteborg, mycket intresserad.
– Jag är född och uppvuxen i Luleå men mina föräldrar är från Kiruna så jag var mycket här som barn. 2005 bodde jag i Göteborg och jobbade som journalist och såg att nyheten kom om flytten. Det gick bra för LKAB och jag ringde för att kolla en tjänst eftersom jag var nyfiken. Då hade mina föräldrar flyttat tillbaka till Kiruna och efter sju år i Göteborg så längtade jag norrut, säger Anders Lindberg.
Han fick jobbet och det innebar att LKAB därmed hade två informatörer. Idag har verksamheten vid kommunikationsavdelningen svällt till ett 30-tal medarbetare för behovet av information har växt i takt med att stadsflytten gått från teori till praktik.
När Anders Lindberg flyttade till Kiruna 2005 så köpte han huset som är byggt på 1930-talet och ligger i bostadsområdet Norrmalm. Han har renoverat huset och är väldigt förtjust i det. Men han har hela tiden varit medveten om vad som kommer att ske.
– Jag visste att det skulle behöva tas bort. Men man visste inte då exakt vilket år. Jag har renoverat och målat om det och fixat fönster för att jag har velat bo i det och ha det i gott skick, säger Anders Lindberg.
Nu har han bott 18 år i huset. Familjens nya hus, deras ersättningshus, ska byggas på ett centrumnära område. Om cirka ett år byter de adress.
– Det roliga är att de grannar som jag har pratat med kommer att hamna i ungefär samma område. Vi kommer inte att vara närmsta grannar enligt modellen här men vi kommer att hamna i samma område. Det känns jättebra.
Förhållandena skiljer sig mellan husägarna i grannskapet och det är olika tidsperspektiv för när de får sina ersättningsboenden. Man pratar dock öppet om vilka ersättningar som man fått för sina hus.
– Jag har grannar som bott här hela sina liv. Som har byggt sina hus själva eller renoverat dem som jag har gjort. Vid värderingen pratade vi och grannarna ganska öppet om vad vi hade fått för värderingar. Då kunde vi se att vi låg ganska lika och det känns bra att vi kunde vara öppna mellan varandra.
Blir det knepiga situationer för dig som också är presschef hos LKAB?
– Ingen av grannarna har tagit upp det men visst finns det ju där. Jag är öppen och berättar vad budet var på vårt hus för att de ska veta att det är på exakt samma villkor. LKAB har en rutin även för detta. När någon på LKAB som sitter i en position som man skulle kunna koppla till jäv, då ser man till att det finns en mellanhand. Vi pratar med en utomstående konsult. Det är verkligen lika för alla, säger Anders Lindberg.
LKAB:s budskap om framgångar eller vinster kan uppfattas som provokativt för en del, i synnerhet för de som är drabbade av stadsflytten.
– Är man i sorg och man bearbetar det här för det är ju en förlust att förlora det man lämnar då kan man nog reagera på att LKAB går och berättar om hur många nya bostäder, eller hur många miljarder som har betalats eller hur många arbetstillfällen som kan fortsätta finnas. Så det måste vi ha en balans i. Även om man får pengar eller ett nytt hus så är det en förlust att förlora det man lämnar.
– Vi pratar en hel del om det internt. Där vi såklart vill berätta om det som är bra och varför det lönar sig att göra det här. Samhällsekonomiskt lönar det sig för Kirunaborna och LKAB, men vi har ända från början sagt att vi inte ska försöka tysta eller släta över. Eller försöka låta som att det inte är allvarligt. Utan tvärtom, vi måste själva förstå och respektera. Det här är något väldigt stort. Att komma till en familj och säga att de måste flytta från sitt hem. Inte bara att huset försvinner utan de kommer inte att kunna gå i kvarteret.
Som presschef informerar Anders Lindberg ständigt om stadsflytten och gruvans påverkan på Kiruna som ort samtidigt är han husägare i ett avvecklingsområde.
– Jag tror att det är nyttigt att förstå känslan och förstå andra. Att förstå nostalgin och sorgen, som också drabbar mig när jag tittar på huset. Jag känner, åh, så mycket jag jobbat med det och mina barn som har vuxit upp i det, säger Anders Lindberg.