n Luleåpoeten Ulrika Vallgårda är aktuell med Blommor längs dikesrenen (Barents Publisher). Det är Vallgårdas tredje diktbok och hennes önskan har varit att närma sig det enkla språket. Och det får gärna rimma.
Naturligtvis är det en hel del blommor i boken, som titeln antyder. Det är dikter och metaforer om tusensköna och maskrosor och en längtan efter vitsippor. Men också det vardagliga livet bortom blomsterängen tar rejält med plats, som en simtur i badhuset. Ska de tre tonårspojkarna som svär kallas för medmänniskor? Och man får i dikter ana konflikten att som flerbarnsmamma ha en lust att författa, men inte den riktiga tiden. Ska man hjälpa barnen med korsordet först?
Personliga favoriten är Kom ihåg. Någon har skrivit en lista över saker som ska göras och handlas, så som hundkex, på baksidan av diktpappret. En spänning mellan poetens liv och längtan, och vardagens måsten. Precis som i tidigare diktböcker av Vallgårda finns reflektioner kring äktenskapet med. Är man som äldre kvinna värd att älskas, oförställd och utan kläder?