Linda Bjurholt, 45, är Årets Fe, en utmärkelse inom industrin som hyllar kvinnor som förebilder och för deras insatser.
Linda Bjurholt sökte sig till industrin när hon studerade vid universitet och skulle göra examensjobbet. Idag jobbar den 45-åriga logistikchefen kvar inom LKAB. Hon har haft chefspositioner inom gruvbolaget sedan hon var 28 år.
Nu får hon priset Årets Fe, som delas ut till framstående kvinnor i järn- och stålindustrin.
– Såklart känns det smickrande. Det är många kompetenta och smarta kvinnor på listan av nominerade. Å andra sidan kan jag tycka att sådana här listor inte ska behövas. Det är 2025 och det är inte mer än var fjärde kvinna i beslutsrummen i industrin. Priset är i sig en signal om att det är för få kvinnor i branschen. Jag hoppas att jag kan ge vägledning, inspiration, kraft, mod och styrka så att fler kvinnor vill söka sig till industrin, säger Linda Bjurholt.
Hon har nominerats tidigare, men i år tar hon hem branschpriset. Hon tror att det beror på erfarenheten och de utmaningar som hon haft i chefsroller under åren.
– Dels har jag lång erfarenhet inom industrin och har jobbat i flera typer av roller, både i stabsfunktioner och i operativ verksamhet. Jag har hanterat en del ganska tuffa utmaningar. Jag tror också att jag har ett ledarskap som är rätt så modernt. Jag skulle tippa på att det är av den anledningen, säger Linda Bjurholt.
Vad är ett modernt ledarskap för dig?
– För mig är ett modernt ledarskap att inkludera alla så gott det går. Det handlar om att se saker från olika perspektiv, att ställa frågor och ha ett coachande förhållningssätt.
Linda Bjurholt, 45, chef sedan hon var 28 år och hela tiden varit gruvbolaget trogen hela tiden. Hon har haft många olika chefsroller internt. Nu är hon logistikchef hos LKAB.
Hon tränar mycket och är gruppträningsinstruktör i stor omfattning och engagerar sig i olika projekt på fritiden. Hon har en familj med make och tre barn som har många olika fritidsintressen, själv tycker hon om att odla i stugan i Kalix. Samtidigt som hon har ett tidvis krävande jobb. Många bollar i luften alltså.
Hur hinner du med allting?
– Jag byter inte gardiner så ofta... (skratt) och jag tittar inte på tv. För mig är det viktigt att avgränsa mig, för jag hade kunnat jobba dygnet runt. Men jag gillar att träna och tycker om att laga mat och fixa. Jag gillar att vara med mina barn. Det är bra för mig att byta miljö för jag släpper saker och ting och får ny energi. Många kvinnor har "duktig flicka-syndromet" men man måste lära sig att varje träningspass inte måste vara perfekt, håret behöver inte ligga perfekt varje dag och sådant. Ibland är 80 procent tillräckligt på jobbet, det är viktigt, för allt går inte att överarbeta, säger Linda Bjurholt.
Linda Bjurholt har varit chef inom laboratorieverksamheten, på miljösidan och hållit på med miljötillstånd, utsläpp och hon har haft chefsjobb på arbetsmiljösidan. De senaste åren har hon varit logistikchef och det innebär ansvar för malmtrafiken, hamnarna i Luleå och Narvik samt produktionsplanering.
– Jag är generalist och tycker att det är roligt att ha olika typer av perspektiv på det jag gör men jag är inte specialist varken på järnväg eller miljöfrågor. Jag brukar säga att den dagen det är tråkigt på jobbet ska jag byta. Vissa dagar har det varit tufft, tungt och jobbigt men jag har aldrig haft tråkigt på jobbet. Hittills är jag nöjd men någon gång blir det säkert någonting annat, säger Linda Bjurholt.
Linda Bjurholt
Förra vintersäsongen blev en tuffare tid än annars. Två tågurspårningar skedde på Malmbanan i tät följd. Att få fram malmen till hamnarna i Narvik och Luleå är avgörande för att den ska nå världskunderna. När urspårningarna lamslog transporterna fick Linda Bjurholt och hennes medarbetare inom malmtrafiken en gigantisk utmaning.
– Det har varit tufft, jättetufft, men också nyttigt och utvecklande. Första urspårningen var 17 december 2023, och hela trafiken stod. Urspårningarna ledde till en kris för företaget som helhet. Vi satt dagligen i två månaders tid i krismöten. Sedan har det mesta av arbetet gått ut på att försöka effektivisera för att få upp leveranserna så mycket som det går.
De urspårade vagnarna, på sidan om stationen i Vassijaure.
Ett arbete hade påbörjats redan innan urspårningarna för att öka effektiviteten internt gentemot den sårbara Malmbanan.
– Vi visste att järnvägen var en flaskhals. Det är såpass långa banunderhållsperioder på somrarna nu så vi får helt enkelt inte ut det vi producerar. Vi hade påbörjat en plan för hur vi skulle jobba, både internt för att effektivisera, men också hur vi skulle kunna jobba tillsammans med Trafikverket och andra beslutsfattare för att få upp kapaciteten.
Vassijaure station och urspårade malmvagnar dagen efter den första tågurspårningen, 17 december 2023.
Och idag är man mer effektiv som helhet i logistikkedjan.
– Vi har minimerat de störningar som gjort att vi inte kan skicka iväg ett tåg i tid. Hela logistikfunktionen, alla mina medarbetare, har jobbat stenhårt för att försöka minimera störningar internt. Det kan till exempel handla om att vi inte har lokförare på plats eller friska lok och vagnar. Alla sådana störningar jobbar vi med och vi ser att vi får ett jämnare flöde. Vi har blivit bättre, men sedan räcker inte det ändå. Men viljan och engagemanget har funnits och jag är superstolt över mitt gäng.
Linda Bjurholt
Hur stor del har din insats under krisen påverkat att du är utsedd till Årets Fe?
– Att jag tagit en organisation genom krisen har säkert satt ljuset på mig och oss och det vi åstadkommit. Det är tufft att vara med om sådana här saker. Säkert betyder det en del, men kanske också att jag varit i branschen länge och gjort saker tidigare också, säger Bjurholt.
Hur ser du på utvecklingen vad gäller kvinnor och chefsroller i dag jämfört med tidigare?
– I de ledningsgrupper jag sitter i nu är vi 50 procent kvinnor och i min egen ledningsgrupp är vi fler kvinnor än män. Om jag minns rätt så var vi 7 procent kvinnor när jag började på LKAB, 2005. Nu är vi 25 procent kvinnor så det är klart att det har hänt jättemycket. Var fjärde person är kvinna idag, vilket är ganska bra, men det finns fortfarande saker att jobba med.
Att jobba med jämställdhet kräver långsiktighet och metodik men ansvaret behöver läggas där det hör hemma menar Linda Bjurholt.
– Det är alltid normbäraren som behöver ansvara för en normförflyttning. I vårt fall på LKAB är det svenska, medelålders vita män som leder företaget och är normbärare och det är där förflyttningen behöver göras. Jag kan vara en bra förebild för yngre kvinnor men jag kan inte vara ansvarig för normförflyttningen utan det måste huvudsakligen ligga på normbärarna, männen. Där vill jag skicka en eloge till mina kollegor att jag har fått ta lika mycket plats som de gör, säger Linda Bjurholt.