Från Riksgränsen i norr till Kattegatt i söder blixtrar fartkamerorna 280 000 gånger per år. Och oavsett var bilden är tagen skickas de via Trafikverket till Rymdhuset i Kiruna. Antalet medarbetare vid polisens ATK-sektion, som den kallas, har vuxit från sex stycken år 2005 till 60 vid dags dato.
Men av de 280 000 utredningar per år som hamnar på bordet hos ATK-sektionen är det bara 35 procent som leder till att fortköraren lagförs. Orsakerna är flera: utomnordiska bilar utreds inte; vissa förare går inte att identifiera; och motorcyklister är omöjliga att lagföra då fordonet saknar registreringskyltar på framsidan.
Trots att bara en minoritet av fallen resulterar i ett straff är polisen nöjda med siffrorna.
– Syftet är inte att bötfälla så många som möjligt, utan att minska antalet olyckor, säger Lis-Marie Svonni tillförordnad avdelningschef vid polisens ATK-sektion.
Fartkamerorna är ett verktyg i regeringens nollvision. De placeras ut på de mest olycksdrabbade sträckorna och enligt undersökningar av Trafikverket minskar antalet dödsolyckor med 20-30 procent på sträckorna och antalet svårt skadade med 20 procent.
Sedan 2006 har utvecklingen av den automatiserade övervakningen vuxit enormt. Anledningarna kan kokas ned till två: Det är ett effektivt verktyg att förhindra olyckor och lösgöra polisens resurser.
– Det är bevisat att fartkameror sänker medelhastigheter och minskar antalet olyckor på de övervakade vägarna, säger Svonni.
Men att det skulle krylla av fartkameror på landets vägar är en sanning med modifikation. I dagsläget finns det 1800 kameror som straffar syndaren som överträder hastighetsgränserna över vårt avlånga land. Till 2020 är tanken att ytterligare 200 fartkameror ska sättas upp. Men att den autmatiserade övervakningen ska ersätta polisens kontroller är det inte frågan om.
– Det ska vara ett komplement till trafikpoliser. Anledningen är helt enkelt att det folk känner sig trygga med polisnärvaro på vägarna.
Och trots de 280 000 utredningar som initieras är det långt ifrån alla fartdårar som ränner förbi en fartkamera inom Sveriges gränser som fastnar på kamera. Det är nämligen långt ifrån alla hastighetskameror som är aktiva. Civilutredaren Helena Thyni vid ATK-sektionen:
– Skulle alla fartkameror vara aktiva hela tiden skulle vi bli helt överbelamrade med arbete. Men det behövs inte. Bara folk ser att det finns fartkameror så sänker de hastigheten.