Parkeringen närmast skoterspåret som leder ut till Rautasjaure var full av bilar och skotersläp redan klockan 10 på fredagsmorgonen – dagen innan Rautaspremiären.
Jan-Erik Ejnestrand och Urban Widell höll som bäst på att sätta in de ivriga Vostrarna Siska och Herkules i skoterpulkan. De skulle sova i ark från fredagen till söndag eftermiddag.
– Det är som en höjdpunkt för dem, sa Eva Ejnestrand som hjälpte till med att skjutsa de unga hundarna från Kiruna till parkeringen.
Själv har hon varit med för länge sedan och fiskat men aldrig sovit över i arken.
– Jag brukar säga att räknar man på kilopriset så lönar det sig inte, sa hon och skrattade.
Det är Vinterstadens Skoter- & Fritidsförening (VSFF) som säljer fika. Och det är ungefär tre mil från parkeringen till själva sjön.
Förra året gick till historien som en av de mest blåsiga Rautaspremiärerna någonsin. Det kom Gun-Mari Jakobsson och Marita Määttä väl ihåg och hade andra förhoppningar på årets Rautaspremiär.
– Det känns jättebra. Hoppas bara att vädret är bättre än förra året, sa Gun-Mari Jakobsson.
Precis då tittar solen fram och Marita Määttä utbrister:
– Härligt, titta solen kommer fram!
Det var långt ifrån första gången på premiären för samtliga i sällskapet.
– Jag tror jag har varit här 25 år, sa Danne Jakobsson och ropade till Alf Nilsson:
– Nog har du varit här 15 gånger?
– Ja, minst.
Vad är grejen med Rautaspremiären?
– Det är ganska bra fiske, man får ju fisk oftast. Och sen är det lite folkfest, sa Alf Nilsson.
– Är det inte lite uppstart också i Kiruna för våren? tyckte Marita Määttä och fick medhåll av Gun-Mari Jakobsson:
– Det är lite tradition här uppe.
Roger Määttä tyckte att en stor del av nöjet var arklivet. Och Alf Nilsson fyllde i:
– Alla som inte har fritidshus och åker till stugorna sina, då är det ju det här den stora grejen. Många gör ju både och.
– Sen är det säkert att åka. Du är på en säker led. Händer det någonting är du inte utsatt som ensam på fjället. Det är jättesäkert, går något sönder, på fem minuter kommer alltid någon, sa Danne Jakobsson.
Ingen av dem verkade vilja byta bort vad de hade framför sig.
– Bor du söderut står du under en presenning och skrapar segelbåten eller båten och ska i sjön till första maj. Här far vi på det här istället. Man får jämföra sådana grejer, sa Alf Nilsson innan sällskapet försvann iväg på sina skotrar.