"Den öppnar upp i rummet och gör något med besökarna", säger Lena Tjärnberg, om Prins Eugens altartavla.
Kiruna kyrka var Lena Tjärnbergs första kyrka där hon verkade som präst efter prästvigningen. Den betyder mycket för henne.
– Det är en kyrka som får mig att känna mig hemma, som får mig att bli lugn. Den liknar inte någon annan kyrka jag varit i tidigare. Den har en slags öppenhet och ett lugn, och den här doften av tjära som gör att jag känner mig hemma.
Hon och pastoratet står nu inför något så speciellt som att en kyrka ska flyttas. Allhelgonakyrkan i Malmberget flyttades 1974, men då rev man delar av kyrkan och flyttade bara vissa delar.
En så här stor byggnad har vad vi kan leta oss fram till aldrig flyttats i Sverige, i alla fall inte genom ett samhälle.
I julas hölls den sista julottan innan flytten och den andra juni kommer sista gudstjänsten hållas, innan den stängs för flyttförberedelser.
– Den känns som en kyrka för alla i Kiruna. Det är här man haft stora konserter, det märks att Kirunaborna håller kyrkan kär. Den öppenheten tror jag också beror på att tanken med kyrkan var att den skulle vara det. Det är inte jättemycket religiösa symboler till exempel. Och så tror jag att altartavlan spelar in. Den öppnar upp alla sinnen och alla kan se något i den.
Under flera år har Lena Tjärnberg hört par i giftastankar säga ”vi passar på innan kyrkan ska flyttas”.
Kiruna kyrka har plats för 800 människor. Under flyttbestyren kommer Jukkasjärvi kyrka träda in som huvudkyrka, med plats för 150 personer.
– Det finns ingen byggnad i vårt område som kan ta så här mycket människor, som vi kan ha som ersättning under den här tiden. Förutom Jukkasjärvi kyrka har vi Mariakapellet i krematoriet. Det kommer vi också att använda. Vi har även Poikkijärvi kapell, och kapell på kyrkogårdar. Det kommer bli annorlunda, men eftersom vi vet att kyrkan får följa med och kommer komma på plats, så är det värt det, säger hon.
Januarisolen kikar lågt in genom björkskogen och glasfönstren i kyrkans tak. På pastoratet jobbar de tillsammans med LKAB, entreprenörer, länsstyrelsen och kommunen med att skapa en plats med liknande karaktär som den gamla.
– Det finns en liten form av separationsångest. Den här platsen är väldigt speciell. Jag älskar fjällskogen som är runt omkring. Även om man försöker göra en liknande plats så kommer den här platsen vara speciell, säger Lena Tjärnberg.
Kiruna kyrka i januarisolen.
Kyrkan kommer stå i nära anslutning till kyrkogården. Planen just nu är att det tar två dagar att rulla kyrkan de fem kilometerna, sommaren 2025.
– Jag har väldigt stor tilltro till LKAB:s kunskaper i den här frågan. Men jag kommer nog ändå vara lite nervös. Även om jag vet att det går, så är det i min värld svårt att förstå att det ska gå att flytta en så stor byggnad, så någon form av nervositet finns där, berättar Lena Tjärnberg.
Den lilla gnagande oron gäller speciellt något som är som hon säger oersättligt.
– Jag förlitar mig på specialisterna och antikvarierna, men det är lite mitt orosmoment att det ska hända något med altartavlan, för den är ovärderlig. Den går inte att plocka ned, som man kan göra med orgeln, utan altartavlan måste stadgas upp. Den är så otroligt viktig. Den öppnar upp i rummet och gör något med besökarna. Så lite nervös är jag.
Hon har märkt ett ökat intresse för kyrkoflytten utifrån.
– Det är mycket utländsk press som hör av sig. Jag gissar att intresset kommer att öka ännu mer, jag ställer in mig på det.
Lena Tjärnberg framför kyrkporten. Den andra juni i år är sista gången innan flytten som besökare kan kliva in genom den för gudstjänst.
Det är för tidigt att säga idag när kyrkans dörrar kan slås upp på den nya platsen efter flytten. Enligt LKAB är planen att kyrkan ska vara klar i slutet av 2026.
Innan dess, eller i anslutning med att kyrkan kommer rullande, ska den nya platsen välsignas.
Hur gör man det?
– Det tänker jag att jag får lära mig. Men som man gör med allt, man önskar gott. Det handlar om att göra det till en kyrklig plats men också för att det ska gå gott, ungefär som man välsignar ett äktenskap. Men det är inte helt klart än hur vi gör det, dit har jag inte kommit än med LKAB.
Det är kanske inget man gör varje dag som kyrkoherde?
– Nej verkligen inte, det här är helt nytt, säger Lena Tjärnberg och skrattar gott.
Hon fortsätter:
– Jag hade nog aldrig tänkt att jag skulle få uppleva det här, att en kyrka ska flytta. Man får följa med och lära sig. Det känns viktigt att välsigna marken och jag får lära mig väldigt mycket under resans gång.