Det som kännetecknar gatukonst är att det är ett initiativ från en privatperson som på något sätt gör ett avtryck i den offentliga miljön. Det finns inget tillstånd eller något uppdrag från någon, utan personen uppför sitt verk utan att ”be om lov”. Det kan handla om en vilja att själv bestämma vad som ska finnas i det offentliga rummet, det kan vara en politisk handling eller ett sätt göra sin röst hörd.
"Positivt ju mer utrymme konsten tar"
Grafitti är den vanligaste formen av gatukonst och den har funnits i Kiruna länge, men att gatukonsten nu tar större plats och visar sig i fler former ser Maria Ragnestam som något mycket positivt.
– Jag tycker det är väldigt bra ju mer utrymme konsten tar. I den här typen av gatukonst blir det ju mycket spekulationer kring vem avsändaren är och vad de menar med renarna och det är väldigt positivt just det att man diskuterar konst och dess betydelse, säger hon.
Ingen policy från kommunen
I till exempel Stockholm råder nolltolerans mot all form av gatukonst. Det innebär att så fort någonting olovligt sätts upp så plockas det direkt bort av kommunen. I Kiruna finns det i dag ingen policy kring hur gatukonst ska hanteras.
– Vi har ingen policy där vi bestämt hur vi ska hantera sånt här. Men jag kan tänka mig att det kommer bli aktuellt att diskutera vad som är tillåtet och inte, säger Anja Taube chef på fritids- och kulturförvaltningen.
Vad tycker du om renarna?
– Min egen reaktion är att det är en kul grej. Det skapar diskussion och debatt och människor diskuterar kring vad det är för något och om det är konst och hur det ska tolkas, så jag tycker att det är positivt, säger hon.