Det är mitt på dagen och en kista är precis kremerad i ugnen i krematoriet i källaren under Mariakapellet i Kiruna. Byggnaden har funnits sedan 1933 och ska ersättas av ett nytt krematorium när den gamla avvecklas på grund av gruvans utbredning. Planerna är att flytten går 2027. Men nu pågår en utredning inom Kiruna pastorat där man undersöker framtida transporter av avlidna mellan Kiruna och Luleå för kremering.
– Det är vansinnigt att vi ska köra ner fyra kistor åt gången till Luleå efter "Dödens väg", E10. Det är direkt farligt. Man ser ju hur mycket bilar, lastbilar och bussar som kör av vägen efter E10:an. Det är inte värdigt att köra 33 mil och sedan ska urnorna upp därifrån igen, alltså det är 66 mil tur och retur, säger Thore Lageholm som är en av två krematorietekniker som jobbar i Kiruna krematorium.
– Vem vill ta ansvaret att köra ner och upp efter den vägen? Vad händer om man är inblandad i en olycka? Vem är ansvarig då? Är det chauffören eller vem? Jag skulle inte vilja ha det ansvaret, säger kollegan Ann-Mari Kalla.
Thore Lageholm är egentligen pensionerad men har valt att jobba vidare på halvtid. Hans kollega Ann-Mari Kalla är anställd vid pastoratet sedan ett år tillbaka. De båda jobbar med döden och inte bara med kremeringarna som är styrda av starka regelverk.
– Vi tar emot avlidna som ska jordbegravas och kremeras. Vi möter sörjande i olika stadier av sorg och håller kontroll på vilka önskemål som finns om gravsättning, när eventuella ceremonier ska ske och bokför allt. Vi tar också hand om kolumbariet med 3 000 askor. Vi märker urnor, när de ska hämtas och planerar verksamheten, säger Ann-Mari Kalla.
I jobbet ingår också mycket pappersarbete.
– Det är enorma mängder papper som ska göras i ordning. Det är kremationsjournaler, intyg ska tas ut från Skatteverket för att fylla i uppgifter och medgivanden från anhöriga om de vill ha gravsatt i minneslund eller askgravlund. Man måste vara väldigt noggrann i det här jobbet, säger Thore Lageholm.
Nu frågar de sig vem som ska göra arbetsuppgifterna om krematoriet skulle stänga i Kiruna.
– Våra kyrkopolitiker förstår inte verkligheten. De motiverar sin utredning med att avskrivningskostnader på den nya byggnaden skulle vara hög. Men det är ju avskrivningskostnader på allt. Till och med om du köper en bil. Kyrkan och staten har ju gått isär och det är ju inte pastoratet som betalar kremeringsverksamheten. Det sker genom begravningsavgiften. LKAB betalar för ett nytt krematorie, kapell och kolumbarium. Vad kommer det kosta pastoratet?, säger Thore Lageholm.
I Kiruna kremeras avlidna från Kiruna, Pajala och Gällivare. Det handlar ungefär 300 avlidna per år som kremeras och siffran stiger när fler kremeringar sker. Krematorieteknikerna ser framförallt en ökning från Gällivare.
– De kommer med cirka 4-8 kistor varje vecka från Gällivare. Bara under det år som jag jobbat här så ser jag en stor ökning, säger Ann-Mari Kalla.
I utredarens uppdrag ingår att undersöka vilken modern teknik som skulle kunna användas i en ny krematorieanläggning för att motverka problem som uppstår vid kraftiga temperaturväxlingar i kremationsugnen. Man kremerar tre dagar i veckan och ugnen svalnar markant resterande dygn då inga kremeringar sker, vilket medför reparationer.
– Vi kremerar tre dagar i veckan men det beror inte på att vi inte har avlidna. Det är Mariakapellet som används vid ceremonier som finns rakt ovanför som begränsar oss. Det låter för mycket från anläggningen vid kremeringar. När det hålls ceremonier i kapellet så kan vi inte köra anläggningen. Men med ett nytt krematorium så skulle det inte vara några problem, säger Thore Lageholm.
Om det blir transport av kistor kommer det inte behövas några krematorietekniker i Kiruna och i så fall kommer Ann-Mari Kalla söka sig till något annat arbete.
– Jag trivs jättebra med jobbet. När jag anställdes så fick jag veta att det skulle bli ett nytt krematorium och det var ett av skälen till att jag tackade ja, säger Kalla.
– Strategiskt sett ligger vi väldigt bra till. Vi tar hela Malmfälten plus Pajala. Vi är utbildade krematorietekniker och utbildningarna har kostat åtskilligt för pastoratet. Varför lägga ner ett vinnande koncept?, frågar sig Thore Lageholm.