Cora Webber och Raquel Kirst. Mor och dotter på konstkollo under lovet.
Det är konstkollo i Kiruna stadshus. För Cora Webber är konsten viktig. Hon flyttade i januari till Kiruna från Brasilien med sina föräldrar.
– Det är roligt att vara här. Nu har jag ritat katter, säger hon.
Hennes mamma Raquel Kirst berättar att de bodde i en tremiljonersstad. Under hela pandemin fick barnen inte träffa kompisar eller vara ute och leka. Cora var med sina föräldrar. Det de hade hemma var pennor, penslar och olika konstmaterial.
– Jag har det som hobby så jag hade mycket material hemma. Konsten blev jätteviktig. Konst är det man gör för att uttrycka ens innersta känslor. Det är egentligen inte en hobby, det är en nödvändighet.
Konstverk under produktion.
Det är mycket konst på tapeten just nu i Kiruna.
Under öppnandet av Kirunastipendiatens utställning tidigare i höst var det många på plats. På vernissagen av Britta Marakatt-Labbas stora utställning i stadshuset kom närmare fyrahundra personer. Och utställningen fortsätter att dra folk.
En del av verket Historjá, Britta Marakatt Labbas 23 meter långa broderi som är en del av utställningen på stadshuset.
– Så klart är Britta Marakatt-Labba ett dragplåster. Hon är så otroligt duktig och internationellt känd, och så finns det ju den lokala kopplingen. Många kan känna igen sig i hennes berättelser och broderier. Jag tror absolut att det blir ett ökat intresse för konsten på grund av henne, säger Märta Öringe, förmedlare och samlingsansvarig på Kin, Norrbottens länskonstmuseum för samtida konst.
Märta Öringe, Kin-museum, om det ökade intresset.
Konstkollot hålls i konstverkstaden i stadshuset, där museet har lokaler. De har kreativa lördagar varannan lördag och konstkollon på lov.
– Jag tror det har funnits ett uppdämt behov särskilt av pedagogiska aktiviteter på museet, men det har varit svårt att få hit folk. Jag tror att det har blivit lättare att ta sig hit nu då nya centrum har vuxit. Folk har insett att vi finns här och att det händer mycket, och då kommer de hit.
Konstnären Inga-Wiktoria Påve har många järn i elden.
Konstnären Inga-Wiktoria Påve från Lannavaara är med och håller i veckans konstkollo. Hon hjälper ett gäng barn göra egna skissblock. Hon har också sett ett ökat konstintresse i Kiruna.
Egna skissblock på gång.
– Det är många gäster som är förbi till ateljén. Många kommer för att de är intresserade, eller för att de jobbar med konst och har hört om mig som konstnär eller om konstmuseet.
Bohdan Havryliuk får tips från Inga-Wiktoria Påve.
Inga-Wiktoria Påve har jobbat som konstnär i många år. Det är hon som gjort årets SVT-julkalender, alltså den man öppnar luckorna på. Hon har också gjort en animerad julkalender för SVT Minoritet, tillsammans med Sunna Kuoljok och Bautafilm.
Hon nämner museichefen Maria Lind som en drivkraft till ett ökat konstintresse i stan. Och hon tror att Britta Marakatt Labba är en stor inspiration för många.
– Det är kul och inspirerande, det ger en tro på att det går att leva på konsten för oss som bor här uppe. Man behöver inte åka till Berlin eller Malmö för att jobba med konst, man kan sitta i Lannavaara eller Soppero, säger hon.
Raquel Kirst värderar naturen och konsten högt, extra högt efter pandemiåren.
Raquel Kirst och dottern Cora kikar runt i konstverkstaden där konstkollot pågår.
Efter pandemin ville de inte längre bo i en storstad. När Raquels man fick erbjudande om jobb i Kiruna var de här på besök innan de bestämde sig för att flytta. Hon nämner två saker som lockade: närheten till naturen och konsten.
– Den samiska konsten är väldigt intressant för oss. Det finns många urfolk i Brasilien och många olika kulturer är väldigt närvarande. När vi har urfolkskulturen runt oss känner vi oss mer hemma och omfamnade, säger Raquel Kirst.