Per Nilsson är politiskt verksam inom Miljöpartiet, men det är i egenskap av ägare till ägare till en fastighet på Tågmästaregatan som han agerar i frågan.
Gruvstadsparken ska fungera både som en park och som en buffertzon mellan gruvan och samhället.
I parken ska gränsvärdena för deformationer från gruvan få överstigas, men man ska fortfarande kunna vistas i området.
"Riv inte staden"
Deformationerna från brytningen kommer på sikt beröra hela centrala Kiruna, inklusive Nilssons fastighet.
- Syftet med detaljplanen är att kunna åstadkomma en gruva under Gruvstadsparken. LKAB har själva ritat upp området för skadeverkningarna som sträcker sig ända till Luossavaara, säger han.
Bakom resonemanget finns också en åsikt om att Kiruna kommun inte borde tillåta att gruvbrytningen ska få påverka den befintliga staden.
Sakägare eller inte?
- Jag tycker inte att man ska riva den stad vi har. Jag tror inte att vi någonsin kommer att få något nytt Kiruna, säger han.
Per Nilsson har tidigare överklagat detaljplanen till länsstyrelsen och därefter till Mark- och miljödomstolen och där har man ansett att han inte är sakägare, det vill säga att han inte är berörd av beslutet.
I domsluten anförs att Per Nilssons fastighet ligger hela 250 meter från planområdet.
I går överklagade han till Mark- och miljööverdomstolen, men räknar med att få samma svar där.
- Ingen tjänsteman riskerar att få sin karriär förstörd genom att låta sakfrågan få en riktig prövning. Gruvan genererar alldeles för stora intäkter till staten, säger han.
Innan överklagandeprocessen har nått sin slutpunkt har detaljplanen inte vunnit laga kraft. Därmed får deformationerna från gruvan inte tränga in i parken.
Ingen panik längre
I höstas handlade diskussionen om att länsstyrelsen dröjde med att godkänna planen eftersom man ansåg att kulturvärdena inte togs tillvara på.
Anders Furbeck, direktör vid LKAB för samhällsomvandlingarna, varnade för att man kan tvingas att dra ned produktionen i gruvan om inte saken avgjordes innan årsskiftet.
Mer än fyra månader in på det nya året tonar han ned det tidskritiska i ärendet.
- Det är ingen panik, men för varje dag som går måste man komprimera tidsplanen. Vi vill gärna jobba med goda marginaler och då måste man vara skarp i tonen i bland, säger han.