Ansökningarna har strömmat in till jurygruppen för arkitekttävlingen som avslutades i förra veckan. De har kommit in från Europas alla håll och kanter och ligger nu på juryns skrivbord i Kiruna. Den stads vars öde de nu ska bestämma.
Professor vid arkitekthögskolan i Oslo, Knut Eirik Dahl och planarkitekt Sandra Minde, träffade de andra jurymedlemmarna i stadshuset.
I samma byggnad kommer de tio utvalda arkitektteamen sedan att bjudas in till två dagars öppet hus i augusti, då tävlingen startar på riktigt. Ett par referensgrupper kommer att medverka, bland annat en ungdomsgrupp, och det är då Kirunaborna har sin chans att tycka till, ställa sina frågor och påverka sitt nya samhälle.
- Då kan kirunaborna fråga dem "vad kan du erbjuda?". Det är viktigt att kirunaborna ser att the time is now, säger Knut Eirik Dahl.
- Det är politikernas stora utmaning att engagera Kirunaborna mycket mer än de har lyckats med hittills, fortsätter han och Sandra Minde håller med.
Annorlunda motiv
Runt om i världen byggs det ständigt nya hus där gamla rivits ner. En vanlig företeelse när kraven på miljö och energi ökar. Men det som skiljer Kiruna från andra stora projekt är att man inte river fallfärdiga gamla ruckel, utan 450 000 kvadratmeter funktionella byggnader under de kommande 20 åren. Allt för att säkra en svensk gruvstads fortsatta överlevnad.
- Den nya mineralstrategin i Sverige beror på att malmen blir allt viktigare i Europa och världen. Allt du ser här utanför kommer att försvinna, säger Knut Eirik Dahl.
Ett gediget startfält
De som väljer att titta in under de två öppna dagarna kan förvänta sig många olika idéer, åtminstone om man ska se till vilka som ansökt till tävlingen. De intresserade kommer från hela Europa och är betydligt fler än vad man hade förväntat sig när man utlyste tävlingen.
Dessutom letar juryn efter en stor bredd bland de sökande och Sandra Minde förklarar att det handlar om allt ifrån etnologer och sociologer till ingenjörer, arkitekter och konstnärer.
- Vi kommer inte bara att förändra den fysiska staden utan också den sociala strukturen, säger Sandra Minde och ger ett exempel.
- Vi tar Erskines hus. När de avvecklas uppluckras också hela den sociala strukturen, det vill säga mötena mellan människor. Det är inte så att det huset med just de människorna kommer att flyttas till ett nytt hus.
Alla intresserade kommuninvånare har alltså ett gediget startfält att förvänta sig. Frågan är bara, vad tycker egentligen kirunaborna om stadens framtid?