Härdsmältan i Tjernobyl, den 26 april 1986, chockade 80-talets Sverige. Den redan infekterade kärnkraftsdebatten blossade upp igen då de radioaktiva vindarna svepte in över Sverige.
Olyckan inträffade strax efter midnatt natten mot den 26 april i reaktor fyra i kraftverket Tjernobyl i staden Pripjat i dåvarande Sovjetunionen. Ett experiment gick utomordentligt fel då operatörerna inte följde säkerhetsföreskrifterna som fanns. Reaktorn skenade iväg in i en okontrollerad kedjereaktion. Dagen efter hade omvärlden ingen aning om haveriet.
Kiruna kom att spela en avgörande roll i att avslöja katastrofens omfattning. Men den första ledtråden om att något var fel upptäcktes i Forsmarks kärnkraftsverk i Östhammar då en anställd fastnade i en mätstation. Till en början fruktades ett läckage i Sverige. Men det stod snart klart att kraftverket var rent inuti, och att nedfallet hade kommit utifrån. Vindarnas riktning skvallrade om att nedfallet kom från Sovjetunionen. Först på kvällen den 28, bekräftade Sovjet vad som hade hänt.
Det fanns då inga bilder på katastrofen bakom järnridån. Men i Kiruna var den saken på väg att ändras. En teknisk nyhet vid den här tiden var att medier kunde beställa hem bilder från satelliter, och i Kiruna fanns de tekniska förutsättningarna. Den dramatiska nyhetsutvecklingen i Sverige gav medierna ett försprång. SVT:s färskbakade reporter på Nordnytt, Stefan Nieminen, fick höra att det numera nedlagda Kirunaföretaget Satellitbild var i färd med att ta hem bilder.
– Det var ju glödhett material, det fanns inga som helst bilder från olyckan, säger han.
Bilderna togs emot på Esranges mottagningsstation. Den första grova bilden kom från den amerikanska satelliten Landsat 5. Datan framkallades av Satellitbild som då låg i framkant med tekniken. Men att "framkalla" bilderna var inget enkelt uppdrag.
– Det som togs emot var väldigt rått. Det var inga bilder egentligen utan bara rå data som strömmade ned. Då tog vi in och processade det, säger Jörgen Forsgren, tidigare anställd tekniker på Satellitbild.
Samtidigt som teknikerna jobbade för fullt, dygnet runt, med att processa bilderna växte det mediala intresset.
– Det blev väldigt stor uppmärksamhet kring de här bilderna. Det fanns säkert spionsatelliter som tog bilder men det här var de första offentliga bilderna från katastrofen. Vi var och hängde på låset på Satellitbild och väntade på att de skulle processa de här bilderna. Men det tog sin tid, säger Stefan Nieminen.
För ett otränat öga var satellitbilden obegriplig. Den fick analyseras av experter, bland annat från Försvarets forskningsanstalt. Bilden bekräftade reaktorhaveriet. Bilden kunde läsa av värme i terrängen och på så sätt avslöjades kylvattnets märkliga temperatur och allvarligt fel.
Men en betydligt skarpare bild på haveriet var på väg. Den kom från en då nyligen uppskjuten super-satellit. Det var SPOT 1-satelliten, som var först i världen med att ta rejält högupplösta bilder på jorden för kommersiellt bruk. Den ägdes till största delen av Frankrike, följt av Belgien och Sverige.
– Vi tog hand om den eftersom vår franska motsvarighet, som egentligen kanske skulle ta hand om det, inte fick ut folk att jobba den 1:a maj, säger Jörgen Forsgren.
Men tekniken för att ordna SPOT-bilderna var inte på plats i Kiruna. Under natten fick Jörgen Forsgren uppdraget att installera den rätta mjukvaran. Det var några stressiga timmar, minns han.
– Vid fyratiden på morgonen ringde en amerikansk radiostation och ville intervjua mig i direktsändning. Men jag satt ju och höll på att installera programvara.
Senare skulle bilden processas. Men mjukvaran krånglade och kaos bröt ut i Rymdhuset, minns Forsgren.
– Så fort jag kom in på Rymdhuset sa de att det står ett väntande flygplan på flygplatsen som en nyhetsbyrå hade chartrat. Så de var helt hysteriska. Det var ganska kaotiskt. Jag svarade att ska jag fixa det här så får ni lämna mig ifred. Och så skickade jag ut alla som var hysteriska från datahallen för att lösa problemet.
Efter en stunds pusslande fick Forsgren till SPOT-bilden. Upplösningen var nio gånger bättre än den tidigare bilden.
– Vilket gjorde att vi såg detaljer. Då såg man bland annat rök från Tjernobyl.
De första bilderna flögs ned till Stockholm och spreds sedan ut i världen. Men innan dess fick omvärlden se den första grova bilden från Tjernobyl genom Stefan Nieminens kameralins. Inne på Satellitbilds kontor filmade han av värmebilden.
– Det var väldigt spännande och det var ett enormt tryck. I första hand från redaktionerna i Stockholm. Vi var först på en världsnyhet. Det var lite omtumlande att hamna i händelsernas centrum.
Filmen länkades ned via en mast till TV-huset på Gärdet i Stockholm.
– Och sen spreds den till medier över hela världen.
Men bilden visades inte i Sovjet.
– Jag minns att det ryska nyhetsprogrammet, Vremja, bara nämnde olyckan i ett kort telegram. Den minnesbilden sitter fortfarande kvar på näthinnan, säger Stefan Nieminen.
I Norrbotten var det radioaktiva nedfallet minimalt. Vädrets makter avgjorde var det föll. Radioaktiv jod och cesium regnade ned från ett ojämnt molntäcke framförallt över Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten, och även Västmanland och Uppland. Skjutna älgar fick begravas, svamp och bär kunde inte ätas och nedfallet gav förödande konsekvenser för rennäringen där över 70 procent av renarna fick kasseras. I dag har de radioaktiva partiklarna halverats i skog och mark.
– Det var ju skrämmande när man började prata om strålning, becquerel och cesium. Det var helt nya termer i den svenska vardagen. Och hur vi sen fick se becquerelmätningar av renar och kasserade slaktdjur. Jag kommer ihåg på slakteriet utanför Gällivare hur man dumpade kontaminerade renar i en container, och sprayade dem för att de inte skulle säljas, minns Stefan Nieminen.
För Stefan Nieminen kom Tjernobylolyckan att prägla hans framtida karriär som reporter. På TV4 granskade hur kärnavfall hanterades runtom i Sovjetunionen och han besökte den övergivna spökstaden Pripjat, där Tjernobyls kärnkraftverk ligger.
– Den staden är obeboelig i 24 000 år. Då får man på något vis perspektiv kring hur allvarlig den olyckan var.