Det blir ofta rubriker i media och sociala medier svämmar över av reaktioner när skalven skakar Kiruna. Många Kirunabor upplever att skalv och sättningar ökat i frekvens. Och så är det: Ju djupare ner i gruvan som man går, desto högre bergspänningar blir det som kan leda till skalv.
Joel Kangas är gruvchef för LKAB:s Kirunagruva.
– Vi bryter mot större djup så vi kommer att ha spänningsomvandlingar runt brytningen hela tiden. Så i grunden är det högre spänningar, ju djupare ner vi kommer. Då måste vi hantera brytningen på ett mer precist sätt, det utifrån bergmassansstrukturer och övriga egenskaper.
Hängväggen är den vägg som går mot staden och när malmkroppen i Kirunagruvan bryts ut påverkas även liggväggen där infrastruktur som schakt och vägar finns. Ambitionen är att man ska öka produktionen. I dag bryter gruvbolaget runt 60 000 ton per dygn. Men produktionen ska öka till uppemot 80 000 ton per dygn. Med ökad produktion ökar spänningsförändringarna i berget och dessa måste hanteras genom anpassad brytningsteknik.
– Man kan säga att det har med bergets struktur att göra. Vissa seismiska händelser vi har här känner några ute på samhället mycket mer och andra knappt någonting. Känsliga instrument känner givetvis av det. I Jukkasjärvi känner man inte av skalv men i Lombolo känner man ju av skalv. Det är olika.
Skalven eller de seismiska händelserna är dock inte omedelbart kopplat till ras i gruvan, som många befarar.
När det sker saker i liggväggen, då innebär det större risk för ras?
– Vi har mer problem i gruvan med de saker som sker i liggväggen. Det som är i hängväggen, den ska ju kalva in så att säga, och då kommer vi att ha viss seismik därifrån också. Många av skalven sker i hängväggen, det är mot staden och då känner du inte lika mycket i gruvan eftersom det är hängväggen.
Hur många ras har ni haft efter det stora raset 2020 som fortfarande påverkar gruvverksamheten?
– Jag har inte den exakta siffran men såklart händer det. Nu stänger vi av områden på ett mer strukturerat sätt. De ras som kommer hamnar förhoppningsvis inom avspärrat område. Vi hade en seismisk händelse i somras där vi redan hade avstängt när raset skedde. Vi visste att det var lite högre risk där då. Då stänger vi av. Men allt kan vi inte förutse.
I september kunde Kirunabor konstatera att två större skalv skedde med kort intervall. Mediakonsumenter kunde också läsa att LKAB stängde av en del av gruvan under ett par timmar. Den stängningen gjordes för att LKAB skulle få tid att kontrollera de områden som var närmast händelsen.
– Det är många faktorer som påverkar. Gruvan är stor. Om vi har ett område där vi ser att vi har en händelse, har större risker, eller att vi ser att strukturerna påverkas så kan vi stänga de områdena. Vi har rutiner som vi följer, Joel Kangas.
Berget har olika geologiska förutsättningar i olika delar av gruvan. Malmkroppen är också speciell till sin form.
– Det som särskiljer i Kirunagruvan är att malmkroppen är väldigt lång och kan skapa problem i sig eftersom den skapar väldigt stora spänningsförändringar. Dessa måste hanteras genom hur vi bryter ut gruvan dvs på vilket sätt vi avsänker gruvan. Andra brytningsmetoder kan också vara intressanta i framtiden. Vi jobbar hela tiden med att förutse och kontrollera verksamheten.