Hemstödsavdelningen i Kiruna tillhandahåller hemtjänst till kommunens äldre och behövande. Samtidigt är den en arbetsplats som i åratal har haft vad som beskrivs som en usel psykosocial arbetsmiljö för enhetscheferna. Det talas om en kultur där tystnad och samtycke belönas och där de högre cheferna gör som de vill.
"Det är ett ledarskap som inte hör modern tid till", säger en tidigare enhetschef. I dag börjar vår serie En sjuk arbetsplats.
Karin vill vara anonym så långt det är möjligt. Samtidigt är hon väl medveten om att Kiruna är en liten stad. Det pratas en del. Men hon vill inte hålla tyst längre.
– Jag berättar inte bara för min egen skull, jag gör det för att jag inte vill att någon annan ska behöva utsättas för samma behandling som mig och mina tidigare kollegor. Det får inte förekomma på någon arbetsplats, det är inte okej på något sätt, säger hon.
För ett par år sedan var Karin, som hon beskriver det själv "helt under isen". Hon var sjukskriven efter vad hon beskriver som en orimlig arbetsbelastning och ett arbetsklimat där hennes förtroende för sin närmaste chef var helt kört i botten. Vi sitter tillsammans vid hennes köksbord och hon visar mig annonsen över den tjänst som enhetschef som hon sökte för några år sedan.
"Som enhetschef förväntas du leda verksamheten mot uppsatta mål med ansvar för ekonomi, personal, arbetsmiljö och verksamhetskvalitet... Vi söker dig som kan uppvisa och presentera ett nytänkande för framtidens hemstöd", lyder några av formuleringarna. Ord som delaktighet och inflytande används för att beskriva den arbetsmiljö som eftersträvas inom socialförvaltningen.
– Det var den tjänsten jag sökte. Men det var inte den tjänsten jag fick, konstaterar Karin.
Under 2016 gjorde Arbetsmiljöverket inspektioner på hemstödsavdelningen. I samband med dem kallades Karin och hennes kollegor allt oftare in till möten som hon beskriver som "märkliga", med avdelningschefen och socialchefen. Enhetscheferna kallades även till enskilda samtal hos avdelningschefen, med motiveringen att de upplevda problemen med arbetsmiljön måste kartläggas.
– Avdelningschefen och socialchefen hade en ständig jakt på syndabockar och de var väldigt noga och snabba på att peka ut vem eller vilka som de ansåg hade gjort fel. Vi utförde vårt jobb, det som vi hade blivit tillsagda av ledningen att göra och när det inte gick som de ville eller om vår personal reagerade, fick vi lösa problemen själva utan stöd uppifrån.
I början av 2017 svarade Karin på frågor om den rådande arbetsmiljön bland enhetscheferna inom hemstödsavdelningen. Frågorna hade hon fått skickade till sig via e-post, från efterträdaren till den avdelningschef som enligt flera tidigare anställda bar en stor del av ansvaret för den dåliga arbetsmiljön.
Karin bestämde sig för att svara ärligt på frågorna, trots att hon förstod att det kunde påverka hennes arbetssituation negativt. Karin beskrev för sin nya chef hur hon hade blivit utskälld och smälld på fingrarna av socialchefen i samband med en ledningskonferens och att hon hade upplevts som ett problem när hon sade ifrån. Hon berättade om avdelningschefens och socialchefens ständiga jakt på syndabockar bland enhetscheferna. Framförallt beskrev hon hur det hon har varit med om har påverkat och fortfarande påverkar henne. Karins yrkesmässiga framtid var vid den här tiden ytterst oviss och hon konstaterar att orsaken till att hon blev sjuk var den psykosociala arbetsmiljön vid hemstödsavdelningen, skapad av avdelningschefen och socialchefen. Mobbning och trakasserier orsakade traumatiska stressreaktioner hos Karin, reaktioner som hennes sjukskrivande läkare också har angivit.
Strax innan Karin blev sjukskriven konstaterade socialchefen i ett brev skickat via e-post till enhetscheferna att förtroendesprickan mellan dem och deras chef, avdelningschefen, var "mycket djup". Men hon uttryckte samtidigt en förhoppning om att kunna reparera förtroendet. Kort därefter tog avdelningschefen tjänstledigt för att göra annat. Hon skrev till enhetscheferna att hon under året som hade gått hade fyllt på sina kunskaper om "gruppdynamik, grupptryck, konspirationsteorier och syndabockstänk".
Karins sjukskrivning fortsatte. En dag fick hon en kallelse till ett möte med avdelningschefen och personalchefen.
– Jag fick veta att mitt chefsavtal inte skulle förlängas.
Den förklaring hon uppger att hon fick från socialchefen angående det är att hon inte "tog ansvar för sin egen arbetsmiljö".
– Jag frågade hur hon menade då och fick till svar: "Du gick och blev sjuk och du avböjde att vara med på ett möte som din chef hade kallat dig till". Jag vet att det här var något det hade bestämt sig för, de skulle göra sig av med mig.
Efter många turer har hon i dag ett nytt arbete. Men tiden vid hemstödsavdelningen har satt sina spår.
– Vi blev en sammansvetsad grupp, vilket troligen aldrig har existerat på enhetschefsnivå på socialförvaltningen tidigare. Enhetschefernas möjlighet att samverka och utveckla verksamheten tillsammans med personalen under ett och samma tak, så som vi gjorde, var inte möjligt tidigare. Vi lade ner vår själ i jobbet och det störde ledningen att vi blev så starka tillsammans.