Kände du igen platsen? Varje vecka kan tre personer bli lyckliga vinnare av NSD-kepsen. Det enda som krävs är att man svarar rätt på tävlingsfrågan. Den är bilden var först ut, och visade sig vara Hjalmar Lundbohmsgården i Kiruna.
När Clara Nyström kom till Kiruna första gången och besökte Hjalmar Lundbohmsgården så hade hon med sig tankar på både Carl Larsson-gården och Zorngården. Hon trodde att gården skulle visa upp något liknande som de båda gårdarna belägna i Dalarna.
– Jag föreställde mig att Hjalmar Lundbohmsgården som jag läst om, var liknande. Jag kom in, blev förvirrad och tänkte: Vad är det här för något? Är det museum, kontor, fik eller vad är det? Jag blev ganska besviken då, säger Clara Nyström som senare blev kommunantikvarie och har kunnat vara en del av hela processen kring flytten och restaureringen av den anrika gården.
Clara Nyström, kommunantikvarie, minns sitt första besök vid gården i slutet på 2000-talet. Då blev hon besviken. Idag är hon istället stolt över gården och vad den visar.
Den första känslan av besvikelse, då Clara Nyström klev in första gången har vänts till stolthet. Gården har fått en profil som är tidsenlig och i samklang med dess historia.
– Idag är det något annat. Idag visar gården vem Hjalmar egentligen var, så långt vi kunnat kartlägga honom. Hans profil finns här och de människor han hade runt sig som konstnärer, prinsar och kulturmänniskor men också företagsprofiler från den tiden, säger Clara Nyström.
Clara Nyström sitter på trappan till huset som kallas B1, eller på sin tid, Hotell Luossajärvi. Den flyttades till Kiruna 1892 och erbjöd övernattningsmöjlighet. Man flyttade den från en by i närheten. Sedan byggdes gårdens första del, 1895. B1.an är också flyttad bredvid Hjalmar Lundbohmsgården.
Hjalmar Lundbohmsgården är idag ett kafé som samtidigt har öppna delar för besökare som vill se gården.
Dessutom skiljer sig Hjalmar Lundbohmsgården genom sin tillgänglighet jämfört med de liknande Dalagårdarna.
– Den är inte stängd på samma sätt. Kirunaborna kan vara här och barnen springer i korridorerna. Det tycker jag fint. Hjalmar bodde här till 1921 och sedan stod den tom. Kirunaborna kom in på 1930-1940-talet och sedan dess är det allas gård.
Clara Nyströms favoritdel av gården. Gången fram mot Jägarsalen.
Vi går in i en lång gång mot "Jägarsalen" på den övre våningen. Här är det en murad, tung spis som är blickfånget i rummet. I salen umgicks man under mer fria former.
Jägarsalen som har inspirerats av Anders Zorns hem i Mora. Det står nog utom alla tvivel eftersom Zorn och Lundbohm var goda vänner och umgicks.
Jägarsalen som mer inofficiell festlokal.
En bild från Jägarsalen där fotodokumentation visar en del privata fester.
– Han var själv ofta bortrest men han hade många besök när han var här. Många fotografier visar prinsar på besök och hans konstnärsvänner. När man skulle planera Kiruna så utgick nog mycket från den här gården. Det var ett väldigt speciellt liv där också Kirunaborna fick delta emellanåt. När han fyllde år så var det öppet hus som ett exempel, säger Clara Nyström.
Det här är en av tapeterna som nytrycktes efter att en tapetbit hittats på vinden. Man har gjort jämförelser med foton och annan dokumentation i arbetet före och efter flytten av Hjalmar LUndbohmsgården. Clara Nyström har följt resan med gården sedan 2013, då i sin roll hos Norrbottens museum.
Matsalen i Hjalmar Lundbohmsgården, Kiruna. Prins Eugen inspirerade till tapetvalet.
Efter att Hjalmar Lundbohmsgården flyttades för snart sex år sedan så har byggnaden restaurerats mycket omsorgsfullt.
– Taket är nytt och det är tillbaka till det mindre falsade, enligt gammal tradition. Interiört är tapeter nyproducerade. De hittade vi på vinden, då vi dokumenterade huset. Jag har krupit på vinden och också krupit under huset här, säger Clara Nyström.
Clara Nyström, idag kommunantikvarie i Kiruna kom i kontakt med Hjalmar Lundbohmsgården yrkesmässigt under sin tid på Norrbottens museum, då gården dokumenterades innan flytten.
Hjalmar Lundbohms kontor återskapat i samband med restaureringen.
Det har varit ett "detektivarbete" för de inblandade.
– Färgerna är traditionella och målarmästaren som anlitades gjorde ett jättejobb. Han låg två veckor och skrapade tak som var målade med plastfärg innan de målades om med "rätt" färg. Huset har genomgått ett ansiktslyft som är anpassat till hur gården har sett ut.
Hjalmar Lundbohm hade alla möjligheter till inspiration. Konstnärsvänner och den tidens fritänkare samlades runt Hjalmar och Kiruna.
– Färgmässigt vet vi att han fick tips av Prins Eugen innan "Jägarsalen" skulle målas. Vem hade jägarsal? Jo, Zorn. På bilder kan man se att det är liknande textilier här som i Zorns variant av jägarsal. Såklart blev han inspirerad av sina vänner och det knyter ju också den här gården till andra ställen i Sverige och den tiden, säger Clara Nyström.
Gården har fungerat som ett nav kring utvecklingen av samhället Kiruna.
– Folk hade kanske förväntningar på en mer maffig och pampig gård där disponenten bodde. Den är en brun, timrad byggnad som inte är särskilt stor eller hög. Det kan ha varit en signal om att där fanns någon som inte kändes "förmer". Konstnärssfären som omgav Hjalmar var också anpassad. Kiruna var ett starkt klassamhälle. Det handlade mycket om vad man jobbade med och var man bodde.
Clara Nyström om utsikten. När gården flyttades 2017 ville man återskapa Hjalmar Lundbohms utsikt, fast på en annan plats. Idag ser man gruvberget, Kirunavaara, Luossajärvi och det finns närhet till järnvägen, precis som på Lundbohms tid.
Hjalmar Lundbohmsgården i Kiruna. Den byggdes år 1895 och användes som bostad av LKAB-disponenten Hjalmar Lundbohm som bodde i den till 1921. Idag står gården på en nu plats efter den första flytten av kulturbyggnader i Kiruna, 2017.
Foto: Henrik Montgomery / SCANPIX
Hjalmar Lundbohmsgården flyttas september 2017.
Platsen på Luossavaaras sluttning där gården placerats efter flytt uppfyller flera kriterier för husets första placering.
– Hjalmars gård ska ju ha utsikt mot Luossajärvi. Ingenjörsvillan har flyttats och finns här bakom och Bolagshotellet har byggts upp i liknande stil som den gamla. Där huset stod tidigare fanns gruvutsikten och han hade egen järnväg på förra platsen och här finns också närheten till järnvägen.
För Clara Nyström personligen har projektet kring Hjalmar Lundbohmsgården betytt mycket.
– Jag uppskattar att jag kunnat jobba med det så länge och nu står det färdigt. 2013 dokumenterade vi gården på Norrbottens museum. På kommunen har jag haft en annan roll och dessutom hade vi inte flyttat någon byggnad innan, det var den första flytten, säger Clara Nyström.
Tapetboaseringen i matsalen ligger Prins Eugen bakom. Han var en av Hjalmar Lundbohms goda vänner och han står också bakom altartavlan i Kiruna kyrka. Flera andra kyrkor i landet har altartavlor gjorda av Prinsen. "Vi tror kanske inte att tapeten varit uppe så länge på väggen för den är väldigt grön", säger Clara Nyström.
Vi står i matsalen och kikar in i Hjalmars kontor som är försedd med glasdörr och som är det enda besöksrummet som är försett med lås i byggnaden.
– Framförallt gillar jag att det är öppet och att man får gå här som besökare. Det är ett kulturminne så det är allas ställe. Hjalmar Lundbohm hade en jättelummig fin trädgård, så jag hoppas på lite mer grönt och växtlighet utanför i framtiden.
Hjalmar Lundbohms kontor. Det enda besöksutrymmet som är låst. Men kan ses genom glasdörrar.
Pompa och ståt i form av smidda lysknappar. Redan 1903 tändes lyset på gården i och med att elektriciteten drogs hit.
Gårdens gäster varierade kraftigt och utgjorde dels gräddan av dåtidens samhällsbyggare men även konstnärsgrupper, författare och vetenskapsmänniskor umgicks med Hjalmar Lundbohm.
Här är ett av rummen i Hjalmar Lundbohmsgården. Innan restaureringen fanns här ett 1980-talskontor. Idag innehåller rummet information om Lundbohm, huset och tidseran. Delar av Wennbergs samling finns i montrar liksom en gästbok.
Hjalmar Lundbohms gästbok. En av många detaljer som skapar en känsla av sammanhanget och gårdens historia.
Vilken del av huset uppskattar du bäst själv?
– Gången på övervåningen mot "Jägarsalen" är speciell. Matsalen har fått ett lyft med den gröna tapeten som Prins Eugen rådde till. Det var på vinden vi hittade tapetbitar i olika storlekar som vi lät trycka igen och flera rum här bär ursprungliga tapeter i nytryck. Men sedan är frågan hur länge Hjalmar hade den här gröna tapeten. Svartvita bilder visar inte nyansen men sedan insåg vi hur grön den var när vi fann provet, säger Clara Nyström.