Emanuel Oganesian sitter just nu i Gävle i väntan på att bli utvisad. När NSD når honom på telefon låter han uppgiven.
– Förmodligen blir jag fängslad så fort flygplanet landar. Jag var inte i Armenien när jag fyllde arton år och då straffas man. Jag vet inte hur många år det blir i fängelset. Kanske två, säger han.
Men det värsta är att han efter att ha avtjänat straffet för att inte vara i landet på sin artonårsdag, kommer att tvingas till militärtjänst.
– Alla skickas till konflikten mellan Armenien och Azerbadjan. Det är många unga män som dör där nu. Jag har många vänner här i Sverige som kommer från Azerbadjan. Jag vill inte strida mot dem, säger Emanuel Oganesian förtvivlat.
Han fruktar för att överhuvudtaget hamna i Armenien igen. Hans familj tillhör Jehovas vittnen och trots att Emanuel Oganesian inte själv är döpt in i tron blir han och hans bröder mycket illa behandlade i landet.
– I skolan i Armenien kallade de mig inte Emanuel utan Jehovas vittne. Man behandlas inte som i Sverige i fängelserna. Man måste vara väldigt stark. Man kan bli torterad och mobbad både av medfångar och av fångvaktare. Min storebror har gått igenom mycket inom det militära. Han har blivit så illa torterad att han hamnade på sjukhus. Vi har lämnat papper på allt det till migrationsverket när vi kom till Sverige, säger Emanuel Oganesian.
I hans dom står det att migrationsdomstolens bedömning är: "Att eventuellt lagföra Emanuel Albertovitch Oganesias på grund av hans underlåtenhet att hörsamma en militär inkallelseorder är ett legitimt statligt intresse och kan inte i sig grunda rätt till internationellt skydd".
Och om ett år fyller lillebror Vasgen Albertovitch Oganesian sexton år och kommer att registreras för framtida militärtjänst i Armenien om han också skickats tillbaka från Sverige till Armenien då.
– Här har jag blivit accepterad för min tro. Det har varit fantastiska år här i Sverige, säger Emanuel Oganesian innan samtalet bryts.