För fem år sedan startade Ann Töyräs karriär på LKAB i Kiruna. Att hon hamnade just där var en ren tillfällighet, en tillfällighet hon är väldigt tacksam över. Från början var nämligen planen att bli samhällsplanerare, men när utbildningen var avklarad kom sonen Uno och efter mammaledigheten växte inte jobben på träd. Ann Töyrä tog saken i egna händer och sadlade om - till arbetsterapeut.
- Efter utbildningen fick jag mitt första jobb på LKAB som gruvmätare. Det var väl egentligen inte min plan eftersom jag var inriktad på att jobba som arbetsterapeut. Men jag har haft stor nytta av utbildningen ändå, för i dag jobbar jag ju med människor, säger hon.
Gillar fältet
Eftersom hon trivdes så bra med arbetet i gruvan har hon stannat där. Att arbeta under jord är inget som någonsin stört henne och sedan november förra året är hon ställföreträdande produktionschef för rasborrningen.
- Jag har både jobbat ovan och under jord, men jag trivs bäst under jord. Där har jag mitt kontor.
Arbetsdagen startar oftast klockan fem på morgonen då hon träffar skiftlaget innan dagens arbete kör igång. Hon spenderar mycket tid på kontoret, framför datorn. Men om hon själv fick bestämma så skulle mer tid tillbringas med personalen på fältet.
Annat klimat
Att arbeta på en mansdominerad arbetsplats har hon inget emot. Hon gillar det lättsamma tempot, miljön och kollegorna. Under en period i livet arbetade hon i vården där nästan hela personalen bestod av kvinnor.
- Många kvinnor på en arbetsplats kan ju skapa en viss, vad ska man säga, stämning kanske. När man blandar killar och tjejer så blir det ett annat klimat. Det mjukas upp lite grann, säger Ann Töyrä.
Starkare ibland
Enligt Ann Töyrä finns det inga speciella krav på kvinnliga gruvarbetare jämfört med manliga, får man ett yrke ska det bero på vad man kan och inte vilket kön man tillhör.
- Att det skulle vara för tungt tycker inte jag, är det något man inte orkar så finns det ju alltid människor där som kan hjälpa till. Tjejer är ju dessutom starkare än killar ibland, säger hon.