Sonen var, som Annika Skilling beskriver det, "ful i färgen".
– Han hade tappat geisten och gav inga svarsleenden. Vi kände inte igen honom.
De sökte hjälp på akuten, men läkarna hittade ingenting. De blev hemskickade. Annika Skilling, som själv är utbildad sjuksköterska, försökte säga att virus ger inga utslag på sådana prover som de tagit. Redan dagen innan, fredagen den 13 april, uppsökte de vårdcentralen. Annika Skilling tyckte att sonen betedde sig som att han hade RS-virus, han orkade inte amma och hade en jobbigt hosta. Hon misstänkte också att det var något annat.
– På fredagen började han vara slö, och gav inte den respons som han brukar.
Läkaren på vårdcentralen kunde inte ställa en diagnos, utan skickade hem dem.
– Jag kände att något var allvarligt fel. Jag gick därifrån med ont i magen och ägnade natten åt att försöka få i honom mat.
Efter att ha blivit hemskickade även från akuten på lördagen tog de en promenad med vagnen vid 13-tiden. Inom dem värkte oron. Sonen som knappt ätit sedan fredagen hade i princip slutat kissa.
Och vid 17-tiden skulle hon försöka väcka sin son.
– Då gav han ifrån sig det konstigaste ljudet, han varken grät eller... Det var bara vidrigt.
Ur oron steg en orubblig beslutsamhet över att nu fick det vara nog. Nu skulle de till akuten. Annika Skilling gick ut i hallen, där blev situationen plötsligt akut.
– Jag höll i Georg i min famn och kände hur han slutade att andas...
Han fick ett längre andningsuppehåll och mängder med slem vällde upp. Efter det trodde hon för ett ögonblick att det värsta var över. Istället blev sonen medvetslös.
De kastade sig i bilen och körde till akuten.
– Han hade ytlig andning och var grå. Jag har jobbat med hjärtintensivvård och sett många patienter med hjärtstopp. Han såg ut precis så.
På akuten kom de till den läkare som de träffat samma förmiddag. Det var då "karusellen med transporter" började, när beslutet togs om att Georg måste köras till Gällivare sjukhus.
– Vi fick vara på akuten i flera timmar. Det var jobbig en väntan, vi upplevde att personalen inte riktigt hanterade situationen. Helikoptern var på väg till Umeå. De tänkte köra oss med ambulans, men den var i Abisko. Och den extra ambulansen som tydligen finns var inte så lätt att få ut, säger Annika Skilling.
Hon upplevde personalen som stressade över att det inte kom någon transport. Allt eftersom blev Georg lite mer stabil. Det hade gått två timmar sedan situationen i hallen.
– Då föreslog läkaren att vi skulle köra själva. Aldrig, sade vi.
Efter flera timmars väntan kom så en ambulans från Gällivare.
– Med världens mest kompetenta personal. De var de första som lyssnade på vad som hade hänt och tog oss på allvar. Det var skönt.
De nådde Gällivare sjukhus vid 22-tiden. Georg fick en ny attack på natten, men då fick han bland annat syrgas.
Han fick också en diagnos: kikhosta och RS-virus. Attackerna han haft berodde på kikhostan. Han var inlagd i två veckor med sondmatning, dropp, inhalationer och syrgas.
Fallet har anmälts av föräldrarna till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo). I dagarna fick Annika Skilling ett yttrande från Ivo under pågående utredning, med en ursäkt från en av läkarna.
– Han bad om ursäkt om vi upplevde honom som oprofessionell. Det var starkt. Vi är inte ute efter upprättelse och vi är inte bittra, men vi är måna om att inga fler ska behöva drabbas. Kan vi hjälpa andra genom att anmäla och berätta, så är det bra. Vi är nöjda med det bemötandet vi fått hittills.
Hur skulle du vilja att det hade gått till när ni sökte vård för er son?
– Att de skulle ha lyssnat på vad jag sade.