– Satsningen handlar om alla människors lika värde. Alla ska få spela ishockey och känna sig välkomna i verksamheten, det är grunden. Det första vi lärde oss var att acceptans egentligen är finare än tolerans, att man inte värderar någon. När man börjar acceptera andra börjar man acceptera sig själv. Man blir lite mer modig och bryr sig inte om vad andra tycker att jag borde göra eller hur jag ska borde se ut, säger Kiruna IF:s ordförande Johan Köhler.
Han får ofta frågan om han själv är homosexuell.
– Jag brukar svara, spelar det någon roll för dig vad jag är? Så att de själva får börja tänka efter. Är det viktigt att veta om man är heterosexuell eller homosexuell? Många är inne i det tänket, de har ett sådant behov av att kategorisera människor men egentligen är det ett inlärt beteende – för det är inte viktigt. Så jag har kommit ut som heterosexuell ganska många gånger, säger han.
Det finns ännu inte någon hockeyspelare på Kiruna IF:s nivå som kommit ut som homosexuell. Är någon det har den valt att inte berätta det.
– Vi brukar säga när vi diskuterar frågan att det inte är viktigt. Vad du är eller vad du gör är ointressant. Din sexuella läggning, dina fritidsintressen det är ointressant. Det är vad du presterar på isen som är intressant och det är det hela satsningen går ut på – att fokusera på det vi gör och inte på vem vi är, säger Johan Köhler.
Han berättar att privatpersoner kommer och berättar enorma historier om hur Kiruna IF:s ställningstagande har påverkat deras liv. Hur de har beslutat att leva annorlunda. En del som tidigare sagt att de aldrig ska återvända till Kiruna säger nu att de vill återvända.
– Det har förvånat mig. Att vårt ställningstagande som var ganska litet ändå får den massiva effekten att enskilda individer känner att vårt ställningstagande betyder så mycket i deras liv.
Att hetero ishockeyspelande machomän från en gruvstad gör en satsning på acceptans har väckt mycket reaktioner både i Sverige och utomlands.
– En av anledningarna till att vi gör det är att det råder en kränkning på hbtq-personer. Och om inte vi kan stå upp och försvara deras rättigheter vem ska då göra det. Vi som är ganska stora och starka vi får försvara andra också.
Vad skulle du ge för råd till dem som vill få in mer acceptans?
– Man är inte perfekt, man kan alltid lära sig något nytt. Släpp prestigen!