– Jag trodde aldrig att jag skulle behöva slåss på det här sättet mot en skola och en kommun, säger Veronika Pettersson.
Chefen för kultur- och utbildningsförvaltningen, Simon Lindh, menar emellertid att ärendet är helt korrekt hanterat.
Wilda fick sin diagnos, diabetes typ 1, för två år sedan. Hon har också en ätstörning som innebär att hon inte känner hunger och överhuvudtaget inte är intresserad av mat.
– Hennes diabetes ihop med ätstörningen gör allt tio gånger värre. En frukost kan ta en och en halv timme, säger Veronika.
Efter diagnosen fick Wilda en egen resursperson på förskolan. Inför höstens skolbyte, då Wilda började i föreskoleklass på Raketskolan, gick Veronika på flera möten och berättade om Wildas sjukdomsbild.
– Wilda blev lovad en egen resurs och att hon skulle få gå i samma klass som en kompis vars mamma dessutom vet hur Wildas elektroniska utrustning fungerar, säger Veronika Pettersson.
Så blev det emellertid inte. Veronika är upprörd över skolans bemötande och över att ingen utredning av Wildas behov gjordes. Hon skulle dela resurs med ett annat barn med diabetes och fick inte gå i den önskade klassen, tvärtemot vad hennes diabetesteam föreslagit, berättar Veronika, som har anmält skolan till Skolinspektionen.
– Det handlar inte bara om barnet med resurs utan om hela klassen, allas arbetsro. Resursen ska heller inte behöva dela sin uppmärksamhet mellan två barn. Båda barnen måste få vara egna individer. Jag vet hur mycket tid sjukdomen tar och hur sjuk hon kan bli.
Efter flera möten har Wilda nu en egen resurs, men hon går fortfarande i samma klass som det andra barnet med diabetes.
– Eftersom hon inte känner hunger härmar hon det andra barnet. Det gör att hon inte övar sig på att känna efter om hon är hungrig och på att tolka kroppens signaler, säger Veronika.
Rektorn Riitta Kotavuopio-Olsson vill inte kommentera enskilda elevärenden. Förvaltningschefen Simon Lindh, säger att ärendet är ”hanterats på bästa sätt”. Att Wilda först inte fick en egen resurs handlar inte om brist på pengar:
– Om man inte är överrens kan det bero på att lösningen inte blir precis som vårdnadshavaren tänkt sig. Utifrån ett skollagsperspektiv och ett barnperspektiv är alla erfoderliga resurser och organisationer för att det ska fungera för eleven och alla övriga beaktat och organiserat, säger han.