Hellner har slutat tvivla

Marcus Hellner kommer till Gällivare med en fruktansvärt bra säsong i ryggen. Att han blev totaltrea i världscupen är det ingen som kommer ihåg - glansen från de dubbla OS-gulden bländar de flesta betraktare.
Hellner själv är fortfarande överraskad.
- Jag tog kliv i skidåkningen som jag ibland inte trodde att jag skulle göra, jag trodde inte att jag skulle bli en så bra skidåkare. Det har bara sporrat, jag vill fortsätta på samma bana, säger Hellner.
Har tvivlat många gånger
Ensamvargen från Västergötland var aldrig något underbarn. När han började skidgymnasiet i Gällivare skakade tränarna mest på huvudet - och långt senare än så har Hellner själv tvivlat på sin kapacitet.
Två veckor före julen 2008 befann sig Hellner i Rybinsk i Ryssland. Han hade inte åkt många kilometer av dubbeljakten innan han var tvungen att släppa klungan. Till slut åkte han in på 56:e plats.
- Då kände jag att "fan, kommer jag någonsin att bli något, ska det vara så här?". Då fick jag tvivel och det har jag haft fler gånger. Men jag har alltid lyckats komma tillbaka rätt snabbt efter alla tunga lopp.
Hur?
- Jag har alltid haft en inre övertygelse, jag vet inte om det beror på att jag är naiv. Men jag har alltid trott att resultaten ska komma om jag bara får träna.
Din naiva sida fick rätt till slut.
- Jag tror man måste våga tro på det som inte är logiskt möjligt för att lyckas. Man får inte vara för mycket realist. Man får inget gratis av det, det gäller att lura sig själv.
Humlan kan rent teoretiskt inte flyga, men den flyger ändå för att den inte känner till något om aerodynamik.
- Ja, precis. Rent fysiskt har ju mycket pekat på att jag skulle bli bra, men så är det ju för alla i världseliten. Den som lurar sig själv bäst kanske blir bäst också.
Hur viktig har den här mentala biten varit för dig?
- Jag hade nog inte kunnat hålla på med det här om jag inte känt att jag kunde bli riktigt bra. Det är livsviktigt för mig.
Letar inte längre fel
Men det måste väl vara livsviktigt att du till slut också vinner något för att kunna fortsätta tro?
- Ja, så är det, jag måste ha framgång. Jag vet inte hur jag skulle fungera annars.
Utveckla.
- Förut hade jag väldigt svårt att vara nöjd, jag var aldrig nöjd efter en tävling. Jag letade alltid fel, och får man då en längre period med nedåtgående trend blir det jobbigt.
Har du kommit ifrån det sättet att tänka?
- Jooo... Det har jag nog.
Hur?
- Jag blir ju äldre, jag också. Jag har lärt mig uppskatta de saker som går bra och bryr mig inte så mycket om resultaten. Etta eller tvåa - det spelar inte så stor roll längre, det handlar bara om någon sekund hit eller dit. Jag kan se tillfälligheterna i det och vara nöjd över att jag gjorde ett bra lopp istället.
Någon sekund hit eller dit - det skulle också kunna vara en beskrivning av Hellners två senaste säsonger.
Exempel ett: Världscuploppet över 15 kilometer fri stil, Gällivare, Sverige, 2008. Hellner vinner - 1,4 sekunder före tvåan Piller Cotterer.
- Jag har nog aldrig upplevt sån skidglädje. Jag var medveten om publiken på ett sätt som jag aldrig varit förr, det var en riktigt grym grej. Det lyfte mig i det loppet och gjorde nog de där sekunderna.
Exempel två: OS-loppet över 15 kilometer fri stil, Whistler, Kanada, 2010. Marcus Hellner slutar fyra - 1,5 sekunder från bronset.
OS gjorde honom till stjärna
- Jag är inte så brydd om jag fick brons eller en fjärdeplats där, egentligen. Det jag är mest missnöjd över är de 40 sekunderna upp till Dario Cologna.
Efter det första loppet hände det massor. Hellner etablerade sig i världseliten, slogs i toppen av Tour de Ski och tog ett par SM-tecken.
Efter det andra loppet blev det nästan löjligt.
Det var då Marcus Hellner tog två OS-guld - det ena med stafettlaget - och blev en av våra största vinteridrottare någonsin.
I morgon kommer Hellner att stå där igen. På hemmaplan - som den starkast lysande stjärnan i herrlandslaget.
Press?
- Ja, visst. Men jag har ju försatt mig i den situationen själv. Det ska bli jävligt kul, jag har sett fram emot det här loppet väldigt länge.