Den här tiden av året är intensiv för Joachim Almgren och hans tre Bretontikar: Tess, Tindra och Tara. Mellan första mars och sista april är de iväg och tävlar under sex helger. Eftersom de flesta jaktprov anordnas i Norge spenderar gänget också många timmar i bilen. Men bilresorna avskräcker inte - det här är deras grej.
Joachim Almgren började tävla med sin första hund, Bretonhanen Tarzan, i början av 2000-talet. Han skaffade inte Tarzan för att tävla, men det visade sig snart att hunden var ett superämne. Själv kunde han inte alls mycket om att jaga med hund.
– Det är som att sätta en formel 1-bil i händerna på någon som precis tagit körkort, berättar han.
Vid den här tiden var han sjukskriven efter att ha gått in i väggen. Han var tvungen att lägga om livet ordentligt och kunde kort och gott "vara ute och träna med Tarzan jämt". De hann vinna många tävlingar tillsammans men Tarzans dotter, Tess, har vunnit ännu fler.
– Hon Sveriges mest premierade Breton genom tiderna, säger Joachim Almgren.
Det är emellertid Tindra, från Tess första kull, som nyligen vann vinnarklassen NM-vinter för stående fågelhundar. I tävlingen, på Andöyas högfjäll, deltog 200 ekipage. Totalt gjordes 650 starter och hundarna var av olika stående fågelhundsraser.
Joachim Almgren berättar att Tindra sökte oerhört bra i semifinalen och att "håret reste sig på armarna" när han såg henne in action. I finalens sista minut slog hon den duktiga irländska setter dittills ledde genom att hitta fågel först.
– Att vinna NM, det är det största man kan vinna i Norden. Hela förra veckan gick jag runt i ett lyckorus, säger Joachim Almgren.
Han berättar att intresset för jaktprov med stående fågelhund i Norge är ungefär fem gånger så stort som här. Även om de bästa svenska hundarna är i klass med de norska är toppen mycket bredare i grannlandet. I NM-vinter är konkurrensen stentuff.
– Hundarna ska spela sitt A-game tre dagar i rad.
Nu i helgen tävlade han med Tess i Alta i Norge, 50 mil från Kiruna. Väl hemma igen tog han med yngsta tiken, Tara, till Luossavaara och tränade med henne i ett par timmar - samma kväll. Eftersom han jobbar halvtid nu, på eftermiddagarna, hinner han träna med hundarna innan jobbet. Det gör han tre - fyra dagar i veckan. Och hela helgerna förstås.
– Det är väl tävlingsdjävulen som kommer fram i knoppen, svarar han när tidningen frågar hur han köra på så hårt.
Joachim Almgren tycker kort och gott att det är himla härligt att de hundarna jobba.
Han berättar om sin träningsfilosofi: Han vill att hundarna ska få fågelkontakt tidigt. Tess vara bara drygt 10 veckor när hon var med i skogen första gången.
– Jag är inte rädd att ta ut dem. De måste lära sig hitta fågel men det ska vara kravlöst och roligt.
Lydnadsträningen är förstås viktig. Joachim Almgren börjar tidigt med den också. Väl ute på tävling försöker han att inte styra hunden särskilt mycket.
– Den ska söka och hitta fågel självständigt, säger han, och lägger till att det förstås kräver en hel del träning för att nå dit.
Vi hur sporten ska bli lika stor här som i Norge. Fjällen är ju lika bra.
– Då måste vi ha hundarna i samma prov. Jag vill se ett SM där alla raser samsas och de bästa fågelhundarna får möta varandra. Det hade gjort jättemycket. Jag vill gå mot de bästa hundarna oavsett ras, det är därför jag åker till Norge så ofta.