Gruvområdet Niska södra ligger en bra bit in i skogen från rastplatsen Suptallen vid E45:an utanför Vittangi. Det var hit nyfikna ortsbor skjutsades under lördagen för att få se hur Talga Groups provborrning går till.
Företaget vill börja bryta grafit i dagbrottet Nunasvaara södra några minuter bort och där närmar sig en prövning i domstolen.
Niska södra är i framtiden tänkt att vara en underjordsgruva, men provborrningen sker i ett provisoriskt dagbrott. På en yta på 65 gånger 25 meter har Talga rätt att provborra 25 000 ton under två år.
Grafiten ska bland annat ingå i bilbatteri och området här motsvarar batterier till 50 000 till 55 000 bilar.
Per-Erik Lindvall är en riktig gruvveteran. Han sitter i Kaunis Irons styrelse och har haft toppjobb både på LKAB och Boliden.
Han är styrelseordförande i Talgas europeiska styrelse och en av de som guidar nyfikna under dagen.
– Jag är en sån där GÖP, överdrivet gruvintresserad person. Varje dag som jag får stå vid en gruva är en dag som är bättre än andra, säger Per-Erik Lindvall och skrattar gott.
Hur har det varit att visa upp området för folk i dag?
– Det här är inte första varvet vi gör det och vi kommer att göra det fler gånger. De vill veta när det kommer i gång, om det kommer i gång. Hur många kommer att jobba här? De stora miljömässiga utmaningarna. Hur påverkar det lokalsamhället. Kommer ni att hålla på med fly-in fly-out? I just den sista frågan har vi ingen annan lösning än att lösa det lokalt.
Vittangiborna verkar hittills ha varit ganska ljumma när det gäller intresset för den världsunika grafiten som finns i deras närhet.
– Det här är för att locka deras intresse och få dem att ställa frågor. Det är viktigt att vi är transparenta och ger så bra svar som möjligt.
Både ägaren Mark Thompson och Lindvall säger att Talga är ett materialföretag. Fyndigheten i Vittangi har en otroligt hög kvalité och i andra änden finns det nystartade fabriken i Luleå där Talga ska slutföra produkten innan det ska ingå i ett batteri.
– Det har tagits fram unika patent i våra forskningsanläggningar i Storbritannien, Tyskland och nu också i Luleå. Vi har en egen teknologi. Här är det inte bara att slänga i väg en sten till kund, säger Lindvall.
Lindvall säger att det finns en rad utmaningar som måste tacklas innan Tagla kan lyckas.
– Det här är inte självklart. Det här är inte något man gör på chans. Du måste ha en strukturerad väg för hur du löser och bygger de tekniska lösningarna. På samma sätt som du måste ha en tanke på hur du får hit de rätta kompetenserna.
En av utmaningarna handlar om kunskap.
– Ju mer vi jobbar med produkten och ju mer vi försöker anpassa den mot bilindustrin desto mer kunskap måste vi bygga i vår egen organisation. När det gäller batterier och bilindustrin så är den lite som datorbranschen var i början. Alla skapar sina egna system. Det saknas en standard.
I slutändan är det tajmingen som blir viktig. Både i brytningen och i fabriken i Luleå.
– När du ska kvalificera dig för att sälja grafiten måste den ingå i ett batteri och batteriet måste testas av bilföretaget så att det vet att det håller. Det där är en lång kvalificeringsperiod. När bilföretagen har bestämt sig, då ändrar de sig inte förrän de byter bilmodell. Så är du inte med på perrongen när det tåget går så kan du glömma den modellen. Därför är tajmingen så otroligt viktig.
Det finns motdemonstranter på plats här i dag. Vad säger du om er dialog med samebyarna?
– Jag har hållit på med gruvfrågor i 40 år. Det finns alltid folk, om det är motdemonstranter eller andra, som har funderingar: är det här rätt? Ska vi göra det? Har vi rätt teknik? Vad händer med vår miljö? Jag tycker alla de är berättigade frågor som kräver goda svar, säger Lindvall och fortsätter:
– Men nånstans måste vi fundera på vad vi vill med vårt samhälle. Är det viktigt att vi elektrifierar bilarna? Då för det med sig vissa konsekvenser. Det kan man inte alltid säga att det får någon annan sköta. Är man duktig på gruvor, och jag vill säga att vi i Sverige är världsledande på gruvor, och vi har världsledande fyndigheter. Då är det djup osolidariskt att stå och försöka stoppa något som ger så mycket fördelar. Då har man en moralisk skyldighet att göra nåt bra av det.