Konservatorn Irma Wennerstrand sitter böjd över en graverad bronsplatta som en gång varit en del av ett dryckeshorn under vikingatiden. Den hittades på Gotland och har daterats till mellan år 300-500 efter Kristus. Hon använder sig av pincett och en tunn nål för att skrapa bort avlagringar från gravyren och göra den synlig.
– Det är som att göra en liten utgrävning på ett enda föremål för att se vad som gömmer sig under krustorna. Det är lite av ett detektivarbete, säger hon.
Bredvid henne ligger en uppsättning bronsföremål från samma utgrävning. Dryckeshorn, nålar, bältspännen och annat som en dag var en del av det vardagliga livet för 1500 år sedan.
I snart 30 år har Stiftelsen föremålsvård jobbat tillsammans med svenska museer och institutioner med att vårda och digitalisera olika museiföremål och bildsamlingar. De är specialiserade på papper, textil, metall och digitalisering av gamla fotografier.
– Syftet med det vi gör här är att vi ska bidra till vården och tillgängliggörandet av vårt kulturarv, säger Ulf Daunfeldt, direktör på Stiftelsen föremålsvård.
I ett annat rum arbetar konservatorn Emma Lausten-Thomsen med att reparera en ritning på ett stationshus från 1949.
– Det är lite som att få sitta och pyssla hela dagarna. Men samtidigt så tycker jag att det är viktigt att vi bevarar de här dokumenten för att kunna se tillbaka på vad som varit, säger Emma.
Stiftelsen föremålsvård får sitt anslag av regeringen och är direkt underordnat kulturdepartementet. 2008 drabbades föremålsvården av stora nedskärningar och då lades verksamheterna i Strömsund och Grängesberg ner. Idag finns bara anläggningen i Kiruna kvar. Men när nya nedskärningar var uppe på förhandlingsborden så deklarerade förre kulturministern Lena Adelsohn-Liljeroth att föremålsvården i Kiruna är av nationellt intresse och därför borde drivas vidare.
I ett rum med speciell belysning och fördragna fönster sitter bildteknikern Robert Taawo och scannar in fotografier från anläggningen av en gruva på Cuba från 1910. Ljuset i rummet måste vara rätt när de arbetar med digitaliseringen av gamla bilder. Fotografierna kommer från Tekniska museet, men fotografens namn har försvunnit med tiden.
– Det är väldigt spännande när man inte vet så mycket om bilderna. Då kan man sitta och försöka lista ut vad det är och var bilderna kommer ifrån, säger han.
Allt arbete som utförs på Stiftelsen görs för att kommande generationer ska kunna ta del av det svenska kulturarvet.
– Man kan se det som en demokratisk uppgift nä fler kan ta del av vår historia. Både när det gäller forskare och vanliga kulturkonsumenter, säger Ulf Daunfeldt.