Det är en vanlig eftermiddag i Luossavaarabacken i Kiruna. Solen gör tappra försök att bryta igenom diset och lyckas tillräckligt bra för att inte det försmädliga flatljus ska uppstå.
I den del av backen som på svengelska kallas för funparken är Rymdgymnasiet jibbare igång.
Det finns ett antal stora hopp i backen där de flyger högt, långt och utför diverse trick under tiden. De visar upp en oförfalskad åkglädje och inte undra på.
Under de snart två läsår som rymdteknikprogrammets tillval för vinteridrott har funnits har de yttre förutsättningarna varit kantade med problem.
Frustrerad lärare
Kort sagt: de har inte kunnat träna i backen när den antingen har hållit stängd eller när konstsnötillverkningen har legat nere.
Allt löste sig över en natt den 1 mars när Kiruna kommun köpte tillbaka Luossabacken från Snöbolaget.
Tränaren och grundaren Janne Aikio har varit minst sagt frustrerad, och det gäller hans elever också.
- Jag har kämpat hårt för att få i gång det här och så blev allt bara fel. Det var inte roligt att gå till jobbet och det var i grevens tid som det löste sig, säger han.
Janne Aikio är en av föregångarna när det gäller så kallad new school-skidåkning eller jibbing som det också kallas. Man åker på twintipsskidor och tävlar huvudsakligen i slopestyle, bigair och halfpipe.
För ett antal år sedan startad Janne Aikio ett jibb-gymnasium i Lillehammer i Norge och var då först på plan. Nu ploppar det upp liknande skolor på flera håll i Sverige och konkurrensen om eleverna kommer med all sannolikhet att öka.
- Min ambition är att vi i Kiruna ska bli bäst i Sverige och att de som söker hit inte bara vill lattja eller spela in filmer, utan vill göra en riktig elitsatsning, säger han.
Många skidtimmar
Hittills har han tagit in ett 20-tal elever från hela landet och många har börjat visa resultat på tävlingar i Europa.
- Det krävs så otroligt mycket för att bli duktig i den här sporten. Vi lägger nog ned fler skidtimmar än de som tävlar i alpint, säger Janne Aikio.
Lisa Lyngman Gaelok från Norge och Ellen Tjäder från småländska Vetlanda är de enda flickorna på programmet hittills.
De säger att deras ambitioner med skidåkningen ändå är tämligen måttliga. De åker för att utvecklas och för att det är roligt.
En stor omställning
- Men vi taggar varandra och det är nog lite grejen med att gå här. Man kanske säger, om du vågar göra det tricket så vågar jag, säger Lisa Lyman Gaelok.
Bara att flytta till Kiruna, vänja sig vid klimatet, bo ensam och sköta all markservice själva har varit stor omställning. Det har heller inte varit helt enkelt att kunna kombinera skidåkningen med studierna.
Särskilt inte som klasskompisarna är högpresterande, studiemotiverade och har sökt till Rymdgymnasiet tack vare sitt brinnande intresse för rymden.
Man kan säga att en viss kulturkrock har uppstått.
Får ihop kulturerna
För många av jibbarna är rymdprofilen något av ett nödvändigt ont.
- Jag tror att de flesta av oss hade valt annorlunda om vi hade haft möjligheten. För min del är jag inte så intresserad av astronomi och det är inte så lätt att fatta om man inte kan så mycket sedan tidigare, säger Lisa Lyman Gaelok.
Men för en jibbare ligger alltid språnget ut det okända alltid nära till hands. Det kan gälla såväl nya trick som högst vardagliga utmaningar.
- Vi försöker få ihop de två kulturerna på skolan. Jag hoppas att det går, säger Ellen Tjäder.