Det är morgonmöte på akuten/iva i Kiruna. På plats är även medarbetare från andra avdelningar, som ambulansen och medicinbakjouren på Kiruna sjukhus.
De går igenom vilka som jobbar. Sedan tar de fem minuter till att lyfta ett ämne eller händelse att ta lärdom av. Under det här mötet pratar de om långsam hjärtrytm.
De har i dag inga inhyrda sjuksköterskor. Även läkarna är till störst del anställda. Av alla akutmottagningar i länet har Kiruna flest ordinarie läkare, och de växer i antal.
– Vi jobbar mycket med direktkontakt och vi hjälper varandra att lösa olika problem. Vi använder det vi har på ett effektivt sätt för att åstadkomma bättre vård för våra patienter inom de delar vi har på plats, även om det är mycket vi inte har på det här sjukhuset, berättar Tone Antonsson, läkarenhetschef för akuten och ivak.
Hon är ursprungligen från Stockholm men har jobbat i Kiruna sedan hon tog sin examen. Just samverkan och samarbetet var det som gjorde att hon valde Kiruna.
– Nu har vi dessutom kommit många nivåer upp sedan dess, säger hon.
Julia Marainen är iva-sjuksköterska och teamledare.
– Vi jobbar gränsöverskridande och hjälps åt. Hos oss är det så att den patient som är mest sjuk får mest resurser, oavsett vilket team du jobbar på. Har vi en patient som är dålig på iva så kommer de över från akuten, och tvärtom. Om man säger ”det är inte min patient”, då är man ute på hal is.
Men att lösa bemanningen har tagit sin tid.
– Vi har haft en ganska lång period med dålig bemanning. Och med hyrpersonal känns det som att de är på låns, de tar inte samma ansvar. Vi har jobbat hårt med att få de som kommit som hyrpersonal att istället vilja vara anställda här, säger Julia Marainen.
Hur har ni gjort det?
– Vi har pratat mycket om nolltolerans mot intolerans. Om att vara hjälpsamma, även om det kommit nytt folk varje vecka och vi som är varje vecka tar mer ansvar. Vi har fokuserat på att vara välkomnande och att skapa ett bra rykte. Det har vi lyckats med, men det har tagit lång tid.
Det handlar också om trygghet, berättar de. En nyutbildad sjuksköterska eller undersköterska har alltid en rutinerad kollega som backup på sitt pass.
– De nya behöver mer vägledning och stöttning. Det tar ju flera år att känna sig varm i kläderna, berättar Eva Sundberg, undersköterska och teamledare.
Petra Lahtinen är enhetschef vid akuten/iva. Hon har sex SM-guld i bagaget, från sin tid som handbollsspelare i småländska Sävsjö på 90-talet. Hon är tillbaka sedan länge i hemstaden och har mycket med sig från elitidrotten.
– När man har hållit på med idrott så vill man vinna, så jag började rätt tidigt att titta på det här med inhyrd personal. Det är mycket pengar det handlar om, och som chef är det dessutom ett extramoment att man ska gå via ett hyrbolag när man gör till exempel scheman.
Regionens direktiv om att minska hyrpersonalen har slagit hårt på många håll.
– Jag förstår de som tycker det är jättejobbigt. Det här är inget man gör över en natt, det är en långsiktig process. Det är nog tufft på många ställen, säger Petra Lahtinen.
Dagen rullar på, och även här har de utmaningar. Ett problem är att man nu har få undersköterskor.
Eva Sundberg och hennes kollegor gör det de kan för att locka fler till yrket.
– Vi har varit och informerat på skolorna. Vi har fått jättefin respons på det. Senast vi var i Gällivare var det många som kom fram och var intresserade. Det är så vi måste göra, vi måste synas mer, säger hon.
Sedan flera år tillbaka har man ett akutläkarkoncept i Kiruna som innebär att man har en ST-läkare i akutsjukvård eller en specialist som alltid jobbar tillsammans med en AT-läkare. Det har också ökat gemenskapen, då det inte är samma ruljans på läkarsidan som tidigare.
De har få inhyrda, men många timvikarier som kommer upp, bland annat från Stockholm och Göteborg.
– Som timvikarie är man ändå en del av arbetslaget. Man är med på utbildningar och bidrar mer med sin kompetens än när man kommer in via hyrbolag, det är min erfarenhet, säger Julia Marainen.
Känslan nu?
– Det är klart att det finns sådant som kan förbättras och sådant som vi här inte rår över. Men det har blivit en mycket mer genuin känsla och bra arbetsmiljö.
Kollegan tillägger:
– Vi har den här vi-känslan, vi gör det här tillsammans, säger Eva Sundberg.