Ungefär sjuttiofyra procent av alla barn i Norrbotten bor med båda sina föräldrar. Tjugo procent av barnen bor med sin mamma, och nära sex procent med sin pappa enligt SCB. Det följer rikssnittet, dock är det något vanligare att barn bor med sin pappa i Norrbotten jämfört med övriga Sverige och något färre barn bor med båda sina föräldrar.
Sedan några år tillbaka är Abdul NassirAgye ensamstående på heltid med tre barn i hushållet. Vi träffas hemma hos Kirunafamiljen i deras hyreslägenhet en vardagskväll.
I vardagsrumssoffan sitter döttrarna och myser tätt ihop efter skoldagen. Sjåringen Amiira ritar i en bok och berättar glatt om sina klasskompisar. Hon vill bli artist när hon är stor.
– Pappa har sagt att jag är familjens prinsessa, säger Amiira, hoppar upp från soffan och gör en piruett.
AdulNassirAgye bjuder på kaffe och kladdkaka som dottern Sadia har bakat.
Sadia vill bli jurist när hon är vuxen, hon går i sjätte klass och spelar handboll på fritiden. På en hylla vardagsrummets hänger medaljer som laget fått under tävlingar och cuper. Abdul Nassir pekar på dem, han är stolt.
– Titta vad duktig hon är.
Abdul NassirAgey jobbar med service på ett hotell. Han stiger i regel upp klockan fyra på morgonen och promenerar till jobbet som startar 04.45 med frukostdukning. Barnen stiger upp själva och yngsta dottern går till skolan tillsammans med storasyster Sadia. När Amiira fortfarande gick på förskola var det sonen Muhammed, idag sjutton år, som fick föra henne innan han själv promenerade tills skolan.
Efter Abdul NassirAgey slutat för dagen hämtar han Amiira, de går hem och han förbereder för middagen, fixar med barnens läxor och deras träningar samt andra hushållsbestyr. Eftersom Abdul Nassir inte har körkort så blir det mycket promenader eller busstransporter.
Med jämna mellanrum arbetar Abdul Nassir dessutom sedan extra några timmar på kvällen på Radiotjänst för att dryga ut hushållskassan. Då hjälper de äldsta barnen till med Amiira. Han jobbar även helger ibland.
– Hyra, mat, barnen ska ha kläder, mobil, dator, det kostar. Barnen ska inte sakna något.
Abdul NassirAgey vill också att familjen ska kunna åka på utlandssemestrar. Han är själv ursprungligen från Somalia och Abdul NassirAgey vill visa sina barn mer än Kiruna. "Livet är ett äventyr", säger han och berättar glatt om senaste resan till Australien förra året där hans bror bor.
Har du någon egen tid eller någon hobby frågar jag Abdul Nassir.
Han skrattar, skakar på huvudet och slår ut med händerna.
– Nej, nej. När jag lägger mig på kvällen för att sova, det är min tid. Då vilar jag, säger han.
AbudulNassirAgey berättar om hans vision. När barnen är vuxna ska de ha en utbildning och vara väl fungerande samhällsmedborgare. Då ska han njuta av att uppdraget som far är utfört. Som pappa är han noga med att barnen ska sköta skolan och han pratar om vikten av utbildning.
–När lärare berömmer mina barn då blir jag stolt.
Abdul NassirAgey vill lyfta fram det fantastiska med att ha barn.
– Det är en gåva, jag är glad att jag har barnen. Då saknar jag inget, säger han.
Jobbigt och slitsamt emellanåt - visst, säger han. Speciellt när barnen var mindre, eller när de är sjuka och allt ansvar ligger på honom.
– Men om man går och tänker på hur svårt allt är, då blir det svårare. Man ska vara tacksam över dagen, då blir det inte tungt alls.
Sonen Muhammed kommer hem från fotbollsträningen. Han går ekonomilinjen första året på Hjalmar Lundbohmsskolan och vill som vuxen jobba med något inom finansvärlden. Drömmen är att så småningom arbeta utomlands. Muhammed är noga med att vara ansvarstagande tonåring och vet hur ett hem sköts, allt från matlagning till städning. Han jobbar också extra och nyligen köpte han en egen dator för pengarna.
– Vi lär oss att ta hand om varandra, att hjälpas åt i familjen, berättar han.