I NSD:s artikel från tisdagen den 29 maj 1962 som bilden var fotograferad för kan man läsa om de planerade bygginvesteringar på 220 miljoner kronor som gjordes under åren 1961 till 1965. "Större delen av stadskärnan kommer nämligen inom fem år helt ha ändrat utseende. Gammal gyttrig kåkbebyggelse som inte gör någon människa glad skall bort", skrev NSD då.
I slutet av 50-talet ville man i kommunen göra en sammhällsomvandling och riva bort de gamla kåkarna. 1956 antogs en generalplan där man inrättade två saneringszoner.
När planen presenterades för LKAB ansåg bolaget att planen var bra men man sa: ”Vad ni än gör bygg inte på samma ställe om 35-40 år är vi där med brytningen”, berättar den tidigare länsmuseichefen Curt persson.
– Ralph Erskin ritade då på ett totalt perspektiv där man skulle bygga fler saker än Snusdosan, Spottkoppen, Herrens pris, Berlinmuren och Mullbänken. Det skulle byggas inglasade korridorer mellan affärer och hus så man aldrig skulle behöva gå ut. Men det här gillades inte helt av byggnadsnämnden, man ansåg att man fjärmade sig från det man ville ha, det vill säga det här öppna att se fjällen, säger Curt Persson.
I samband med anläggandet av den nya stadplanen gick man ifrån tanken på att ha ett oregelbundet stadsnät.
– Man förstörde den genialiska stadsplansresonemanget som Per-Olof Hallman och Gustaf Wickman hade från början – att det skulle vara ett oregelbundet gatunät vilket gjorde att vindarna först stoppades upp av större fastigheter, sedan splittrades vindarna eftersom det inte var raka gator, säger Curt Persson.
Du gillar väl NSD på Facebook – och får nyheterna i ditt flöde hela sommaren? Klicka här för att komma till vår facebooksida.