Han ger måsen luft under vingarna

Nej, regissören Rasmus Lindberg avböjer att bli fotograferad med en uppstoppad mås i sin hand. Det skulle kännas för arrangerat.
- Vad äckligt, skulle folk också säga, tillägger Rasmus Lindberg och skrattar.
I övrigt poserar han fritt inför kameran och svarar öppenhjärtigt på frågor både om Antons Tjechovs Måsen, hans roll som regissör, han som privatperson och berusningsmedel inom kulturvärlden.
Vi börjar med Måsen.
- Det passar jättebra att gå och se för den teaterovana. Min förhoppning är att man ska se pjäsen och få skratta. Under två och en halv timme ska tiden sluta existera, säger han.
- Det är en bra historia, det är därför jag valt den. En spännande story, ett kostymdrama. Det handlar om svartsjuka och kärlek, bra teater helt enkelt.
Och ja, Måsen är lika aktuell idag, som när den skrevs för hundra år sedan. Och nej, Rasmus Lindgren har inte försökt att flytta handlingen i Måsen till år 2009, göra en ny modern tappning. Så som varit populärt att göra med gamla klassiker på teaterscener runt om i Sverige.
- Vi kan det där nu. Det postmodernistiska säger att allt går, det går att blanda. Men vi har lärt oss det och nu räcker det. Måsen är en jättegammal pjäs och vi gör det på ett klassiskt sätt.
Fast, tilläger han, lite annorlunda blir det ändå. Flera saker i Måsen kommer att hända samtidigt.
- Simultanteater. Vi människor är ju skapta så att vi inte bara kan ta in en information i taget, utan flera. Det kan teatern utnyttja. Där har vi en styrka.
Jag frågar om ensemblen kommer att dricka rött vin efter premiären idag (19 september, reds anm.), men får veta att rött vin är passé inom teatern. Numera är det vitt vin som gäller.
-Vet inte varför det är så. Någon form av identitetsgrej? Men jag vet inte vad det betyder. Ett sätt att efterlikna överklassen på tidigt 1900-tal kanske, föreslår han halvt på skämt, halvt på allvar.
För överklassen och teatervärlden står långt ifrån varandra, i alla fall enligt Rasmus Lindberg. Han erkänner utan omsvep att han röstar rött och att han antar att de flesta kulturarbetare gör det. Att vara konservativ och rösta blått är något av tabu i teatervärlden.
- Vi är väl vana att ha lite pengar antar jag.
Rolig kuriosa är att hans sambo är skådespelare i Måsen. Det fungerar bra enligt Rasmus Lindberg att bestämma över sin sambo på jobbet.
- Det är tredje pjäsen vi gör tillsammans. Visst kanske det blir lite extra gnabb ibland, men det löser sig. Vi träffades faktiskt på teatern, så för oss är det naturligt.
Inte tar ni väl Måsen med er i sängen?
- (skratt) jo, ja. Faktiskt. Det händer att vi diskuterar jobb. Men inga rollekar, dock.
Kommer du att läsa recensionerna och bli arg om journalisterna skriver att ni är dåliga?
- Klart jag läser. Men problemet med lokalpressen är snarare att de aldrig skriver ner oss. Visst tycker de, men kanske inte fullt ut och det blir ingen riktig diskussion. Alla är förlorare om man inte tar teatern på allvar, vi, lokalpressen och teaterbesökerna. Då är det bättre att skriva rakt ut att vi är trista och värdelösa om man tycker det. En råsop är absolut viktigt. Då tar man oss på allvar. Sen vill man ju ha tvärtom också, att man skriver när något är riktigt bra.
Varför jobbar du med teater?
- Det låter jättepretentiöst, men man kan faktiskt förändra. Jag har aktivt varit med och sett till att handikappanpassa Bothniabanan. Vi, alltså länsteatern i Sundsvall, gjorde en föreställning och en lobbygrupp från De handikappades riksförbund tog med sig politiker till föreställningen. Efteråt ändrade politikerna sin uppfattning om hur tillgänglig Bothniabanan skulle bli, säger han.
- Sen kan man faktiskt få höra att pjäser man gjort fått folk att tänka till och att faktiskt få spela roll i någon människas liv gör att man fortsätter.
Rasmus Lindberg funderar vidare;
- Sen handlar det om skönhet, men det går ju inte att värdera i pengar. Men om någon skulle säga att alla hus ska se likadana ut så vill vi ju inte det. Man ser ett värde i att allt inte ser likadana ut. Det finns ett värde i skönheten, säger han.

Han ger måsen luft under vingarna

Rasmus Lindberg är regissör för Måsen som spelas på Norrbottensteatern. Men glöm att den hundraåriga historien ska göras i ny tappning.- Vi kan allt det där postmodernistiska nu. Vi ska spela teater, ett riktigt kostymdrama, säger han.Och drömmer om en riktig sågning från lokalpressen.