Lasse Bergman med kompis, Leif Johansson, instiftade slagorden i december 1980, då begravningsstämning rådde i Kiruna. I dag finns det legendariska uttrycket återigen sprayat i Kiruna.
December 1980, två ynglingar på 19 år absorberar den tidens stora ångestkänsla i gruvorten. En sprayburk senare så var ett stridsrop fött.
– Det var total begravningsstämning i hela staden. LKAB gick back och det fanns inga jobb. Det var som att knalla omkring i världens största baksmälla. Jag tror det var 10 december 1980 och jag och en kompis, Leif Johansson, tänkte att vi måste göra någonting. Någon slags reaktion, så att det händer någonting. Allt var totalt passiviserat.
Frustrationen kom till uttryck på gamla Folkets hus vägg som låg mitt emot dåvarande Domus. Där sprayade kompisarna "Kiruna dör....Slåss!!!!"
– Vi hade köpt en sprayburk och det var otroligt vackert ute, vindstilla och stora snöflingor som dalade i luften. Jag vet inte vem som kom på det. Men "Kiruna dör" pratade vi om spontant. Sen kom "slåss" på det. Smack, in your face, vi måste göra det.
Det de valde att göra kom sedan att få stort genomslag i hela Sverige.
– Det var en reaktion på undergångsstämningen som var i staden. Vi skrev det på gamla Folkets hus och på den vägen är det. Det där exploderade och det vart helt otroligt. Det fanns i alla tidningar, som reportage om arbetslösheten i Kiruna där folk fotades framför det. Det var på Rapportnyheterna, det var i veckotidningar, ja, överallt, säger Lasse Bergman.
Men det skulle inte stanna vid det. Under de drygt 40 år som gått har slagordet använts på många olika sätt.
– Man har använt det på demonstrationsplakat, det har funnits i konstverk, det har blivit t-shirts av det. Jag tror att det att det är en av Sveriges mest berömda grafitti, faktiskt. Vi prickade mitt i den "kirunanska" folksjälen om man säger så. Det kändes så bra att göra någonting. Självklart är det ju olagligt att spraya graffitti men vi var 19 år. Det är preskriberat.
Slagorden har fått en pånyttfödelse i och med rivningsarbetet av Kvarteret Ortdrivaren.
Nu är parollen tillbaka. Rivningen av Kvarteret Ortdrivaren har startat vilket innefattar de karaktäristiska byggnaderna i Kiruna gamla centrum som ritades av arktitekten Ralph Erskine och färdigställdes 1961. Kvarteret utgör siluetten av Kiruna. Under veckan har maskiner börjat tugga ner den så kallade Berlinmuren som är ett av de lägre husen nedanför Spottkoppen och Snusdosan.
Lasse Bergman är idag 61 år och han upplever en stark melankoli nu när rivningen av legendariska kvarteret Ortdrivaren är i full gång. Berlinmuren till att börja med.
Upp mot Kupolengallerian finns nu "Kiruna dör.... Slåss!!!!", återigen sprayat på ett plank som stänger in rivningsområdet.
– När man ser det här känns det surrealistiskt att det lever kvar 43 år senare. Nu har det en ny innebörd. Det är väldigt svårt att fatta grejen att min barndomsstad dör. Det känns riktigt bistert. När det gäller sådana saker är jag ganska konservativt lagd. Det känns brutalt.
När du var 19 år hade du starka känslor för undergångsstämningen som fanns. Har du starka känslor som 61-åring för det som händer idag?
– Ja, det har jag. Jag hade hellre sett att de hade rustat upp gamla Kiruna. Jag har inget emot det nya men det tar tid innan det blir en hemkänsla.
Kvarteret Ortdrivaren rivs. Berlinmuren är aktuell nu.
Är det särskilt svårt att se Kvarteret Ortdrivaren rivas?
– Det kan man säga. Det är så utmärkande byggnader, Kiruna skyline. När jag tänker på kvarteret så är det för mig så sammankopplat med Kirunafestivalen. Förra året var fantastiskt roligt. Det var så otroligt trevligt det är som Kirunabornas egna födelsedag kan man säga. Vi stängde på något sätt gamla centrum i och med festivalen, säger Lasse Bergman.