Gösta, 72, - en kämpe i spåret

Gösta Emmoth nådde aldrig de stora framgångarna i ungdomsåren. Det tog han igen med råge när han ställde upp i sitt först veteran-VM för 21 år sedan.

Den okände Kirunabon chockade alla genom att slå stjärnor som Pauli Siitonen och Bjarne Andersson. Han kom hem med tre guld och ett silver.

Tanden var blodad och Gösta Emmoth tog sikte på fler framgångar. Under de åren körde han 300 mil om året i skidspåret. Ofta var han ute på morgonen innan skiftet som maskinförare.

Abrupt slut
Allt höll på att få ett abrupt slut 1998 när han drabbades av en hjärtinfarkt. Han tappade medvetandet och vaknade på väg till thoraxkliniken i Umeå med helikopter.

Då var det bara två år kvar tills Kiruna skulle stå som värd för veteran-VM och det var något som Gösta Emmoth hade sett fram emot.

En månad efter infarkten stod han på skidor igen.

- Jag tog det väldigt försiktigt och åkte bara runt trekilometersslingan. Jag fick börja med att promenera runt kvarteret, säger han.

Nu har han hittat en lagom nivå där han avverkar 140 mil om året och han ser till att träna under högst kontrollerade former. Ofta har han kompisen Örjan Lidman med sig i spåret som extra säkerhet i fall det skulle hända något.

Lugnar ned sig
Han kör med pulsklocka som larmar om pulsen går upp i 160 och äter dessutom betablockerare som ska hålla nere pulsen.

Det är alltid Gösta Emmoth som drar.

- Den som har rutin drar ju jämnt och han lugnar alltid ned sig när han inte hör mig längre. Det skiljer fyra år mellan oss, men när vi kommer till trampbackarna skiljer det mycket i kvalité, säger Örjan Lidman.

Till helgen tävlar de i norra Italien och klassiska långloppet Marcialonga. Han har fått plats i sjätte startledet och tänker klara de sju milen på omkring fyra timmar.

Alltid en glad gubbe
Ett annat mål är att jaga i kapp sonen Christer Emmoth som startar 20 minuter före honom.

- Han har sagt att jag aldrig kommer att klara det, men han ska nog få se.

Vad är det mer som driver dig?
- Jag skapar min hälsa och visar att det går att vara i god form även efter en hjärtinfarkt. När jag tränar är jag aldrig orolig hemma eller så. Frun har alltid en glad gubbe hemma.

Vad tänker du på när du tränar?
- Jag tänker mest på min teknik, Det är det mest rogivande. Och man kan släppa allt annat.

Hur många mil har du åkt genom alla år?
- Jag får ofta den frågan. Jag har hållit i 55 år, om du räknar på ett genomsnitt på 200 mil per år blir det tre gånger runt jordklotet. Egentligen har jag åkt ännu längre om man räknar det jag körde som riktigt ung och tävlade i byarna kring Vittangi och Pajala.