Den stora industriaktören LKAB grundades 1890 och finns i dag i 12 olika länder med majoriteten av sina anställda i Sverige. I Kiruna och Svappavaara har LKAB ungefär 2 800 anställda och i Gällivare ungefär 1 300. Gruvorna har omkring 800 och 560 anställda i respektive kommun.
– De vanligaste yrkena i gruvan är bergarbetare, mekaniker/reparatörer och elektriker/automationstekniker. Bergarbetare är allra vanligast av dem och i det begreppet ryms borrning, laddning, skrotning, betongsprutning, bergsförstärkning, lastning och bergtransport, säger Pernilla Kettunen.
Hon började på LKAB i mars 2010 och har arbetat som HR advisor, därefter teamledare och från 2018 är hon gruppchef på HR stab vid affärsområde järnmalm. Gruppens främsta uppdrag är kopplat till kompetensförsörjning – rekrytering, personaladministration, personalvård och förmåner.
De arbetar också med strategiska kompetensförsörjningsfrågor och employer branding. En stor apparat i ett företag som omsätter 48,8 miljarder kronor (2021) och med en verksamhet vars rykte hon menar länge har färgats av omvärldens gruvor.
– Gruvbranschen har historiskt haft ett dåligt rykte internationellt. I en del andra länder är det inte samma fokus på exempelvis hållbarhet, etik och säkra arbetsmiljöer. Det spiller över på oss. Gruvorna i Sverige går inte att jämföra med en gruva i ett land där de inte har samma fokus på, som exempel, säkerheten, säger Pernilla Kettunen och tillägger att LKAB arbetar för att medarbetare ska känna en yrkesstolthet.
– Vi har ett arbete som ska stödja individens egna värderingar. Det ligger i linje med att de anställda ska känna att de gör skillnad. De ska känna sig stolta, att det de gör har en betydelse, och många känner det.
Hur tänker ni mer konkret kring employer branding?
– Vi jobbar med allt ifrån annonsering till strategier. Vi har exempelvis tagit fram våra värderingar och ett medarbetarlöfte genom fokusgrupper på LKAB. Vi har under många år kommunicerat ett budskap om hur vi är och hur det är att arbeta hos oss. Det är medarbetarnas egna ord vi använder. De ska ju kunna känna igen sig.
Produktionsmiljön i gruvbranschen har varit en mansdominerad bransch historiskt sett, men det håller på att förändras, berättar Pernilla Kettunen.
– Det var förbjudet för kvinnor att arbeta i produktionsmiljö i gruvan till slutet av 1970-talet. Det ansågs inte lämpligt för en kvinna att arbeta i den miljön och då har det såklart inte funnits så många kvinnliga förebilder i branschen. Är man uppvuxen i en familj med exempelvis en mamma som arbetar som laddare så känns det kanske mer självklart att kvinnor kan arbeta i produktionen i gruvan.
Hur ser det ut i dag?
– Könsfördelningen är en fråga som vi arbetar intensivt med. Jag började 2010 och det har hänt en hel del sedan dess. Ibland kan man tycka att det går lite långsamt, men det går inte att vända över en natt. Möjligheterna finns vid rekryteringarna, säger hon och fortsätter:
– Målet som sattes 2010 var att 30 procent av rekryteringarna ska tillsättas med kvinnliga sökanden. Då var det många fler män än kvinnor som sökte till gruvan. I dag är det fler kvinnor än män som söker sommarjobb hos oss. Det känns riktigt positivt. Det känns som att det har hänt någonting i samhället och med den kommunikation vi har fått ut. Vi har som mål att hälften av våra sommarvikarier ska vara kvinnor.
Hur viktigt är det att inte bara medarbetare utan också allmänheten kan identifiera sig med eller relatera till LKAB och varumärket?
– Det är jätteviktigt. Det har ibland varit lite negativa rubriker och kommentarer i och med samhällsomvandlingarna i Gällivare och Kiruna. Det är viktigt att prata om det och berätta hur vi tänker. Vår kommunikationsavdelning tar mycket ansvar.
Vad är den största utmaningen i framtiden?
– Den största utmaningen är säkrad kompetensförsörjning framåt. Vi kommer konkurrera om ungefär samma kompetens som industrisatsningarna här uppe och vi vet hur befolkningstalen ser ut i Sverige. Färre och färre utbildar sig inom praktiska yrken. Vi har färre som jobbar med automation, styr- och reglerteknik, hydraulik, som mekaniker och inom bygg och el. Det är ett stort hot.
Hur arbetar ni för att lösa framtidens rekrytering?
– Vi har satsat en del på samverkansprojekt som exempelvis Mind-Dig. Det började med T25, att det skulle behövas 25 000 arbetstillfällen i Norrbotten. Vi kan inte bara konkurrera med andra företag utan måste också samarbeta och visa upp att vi har en attraktiv region och förklara varför man ska flytta upp hit. Vi vinner på samarbete. Ensam är inte alltid stark. Sedan måste man också sticka ut i det här. Förhoppningsvis har vi någonting som attraherar någon familj lite mer än andra företag. En del kanske flyttar upp för att jobba åt en annan arbetsgivare, men känner att LKAB i Gällivare är jättespännande och flyttar vidare dit.
Hur ser du på framtidens gruva?
– Framtidens gruva känns jättespännande. Utvecklingen går fort. När de som föds nu går ut i arbetslivet så kommer det vara mer fjärrstyrt, vilket är en del av hållbarheten. Vi har vår huvudnivå i Kiruna på 1 365 meters djup nu och vi ska ha optimerad brytning när vi ska gå ner ännu djupare.
I testgruvan Konsuln i Kiruna finns ett samverkansprojekt, Sustainable underground mining, SUM, där tester genomförs. Där utvecklas framtidens gruvbrytning, berättar hon.
– Vi testar teknik och utformningar av fysiska rum så att vi kan arbeta mer effektivt i framtidens underjordsgruvor. Vi pratar om en koldioxidfri, digitaliserad och autonom gruva på större djup. Om man kan göra ett arbete i gruvan från en fjärrstyrningscentral så kan man inte motivera varför man ska göra som man gör i dag.
En mer autonom och hållbar gruva kommer påverka varumärket positivt, menar Pernilla Kettunen.
– Vi är ofta ute på universitetet och många studenter är intresserade av framtidens gruva, säger hon och fortsätter:
– Vi vet att hållbarhetsfrågan är en väldigt viktig fråga för dagens unga. Om man som medarbetare känner att man kan vara med och göra skillnad på den punkten så tror jag att fler söker sig till sådana tjänster. Vi har bara börjat nosa på det, men om fyra, fem år har vi kommit längre fram.
