NSD tar sig till Luossabacken under skidskolans andra dag av tre. Liftkön är full av barn och funktionärer och bakom dem står ett gäng föräldrar och huttrar av kylan.
De allra flesta av funktionärerna är ungdomar som själva är eller har varit aktiva i Kiruna BK. Några av dem har lämnat staden för studier på skidgymnasium på andra orter, bland annat.
Klubben har arrangerat skidskolan i många år, med stöttning från det lokala näringslivet.
– I grunden är det här vår rekrytering ligger. Men skidskolan finns i vår ryggmärg och det är självklart att vi ska göra det här. En annan viktig del är att våra unga funktionärer får erfarenhet av ledarrollen, säger Kiruna BK:s Jan Klein.
Det här året hjälper Jan Klein Elias Holmgren, en av de yngsta deltagarna, lite extra. De flesta av barnen är annars mellan sex och åtta år gamla. De är indelade i grupper efter ålder och erfarenhet av skidåkning.
Elias Holmgren bor i Umeå till vardags och har inte åkt skidor tidigare, berättar mamma Camilla Holmgren. Familjen har firat jul hos släkten i Kiruna och eftersom skidskolan hålls i mellandagarna passade hon på att anmäla sonen.
I Umeå finns heller inte lika mycket snö som i Kiruna, varför det är lättare att åka skidor här, berättar de.
– Här får han lära sig grunderna, hur man stannar till exempel. Det är väl det viktigaste, att de kan stanna. Och det kan nog vara bra att någon annan än jag försöker lära honom, säger Camilla Holmgren.
Elias Holmgren uppskattar att det går fort när man åker skidor. Det svåraste är att hålla balansen, särskilt när skidorna åker isär, berättar han.
Vad är roligast med skidskolan då?
– Allt är roligt! Utom när skidorna åker ut. Jag säger åt dem hela tiden men de lyssnar inte, säger Elias Holmgren.
Om det snöar i Umeå så att du kan fortsätta åka skidor där, kommer du att göra det då?
– Då måste det komma supermycket snö. Våra pulkor står fortfarande i garaget. Kan vi gå nu? frågar Elias Holmgren, ivrig att fortsätta med skidåkningen.