Berättelsen om Kungsbron, eller "Åsas bro", börjar med Åsa Simma, nio år. Hon skrev ett brev till dåvarande kronprinsen Carl Gustaf och vädjade till honom att bygga en bro så att hon skulle slippa ro den första biten på vägen till skolan. Sagt och gjort så anbefalldes länsstyrelsen att bygga en bro till lilla Åsa och den stod klar 1973. Sedan dess har den gått i förfall då ingen vill ta ansvar för den.
Kvar på udden, som nu endast kan nås med båt, finns Áslat Simma och hans fru Erica som båda driver företag på udden. Erica har silversmidesverkstad och Áslat är renskötare och slöjdare.
– Jag och min fru har varsitt företag, men de kan inte utvecklas. Vi har funderingar på att expandera och bygga större verkstad men det är svårt att göra när det gäller transporter och material, säger Áslat Simma.
Paret har också barn, bland annat en fem år gammal pojke.
– De blir ju lidande på det sättet att de inte har fri tillgång till kompisar. Min son är snart i skolåldern och börjar förskola nu till hösten. Då måste han åka båt över varje dag, säger Áslat Simma.
Paret har jobbat i många år för att antingen kommunen eller länsstyrelsen ska ta ansvar i frågan. Kiruna kommuns arbetsutskott beslutade att kommunen inte kan ta huvudmannaskapet för en privat bro och överlämnade ärendet till hans majestät konungen för kännedom.
– De vill inte betala för underhåll av en ny bro. Länsstyrelsen har vi inte fått något svar från, säger Áslat Simma.