Det var i december 2015 som regeringen beslöt att sätta av 9,8 miljarder kronor i tillfälligt stöd för extra kostnader med anledning av flyktingkrisen. Kiruna kommun fick 49 miljoner kronor och av den summan ska fem miljoner kronor gå till föreningar och organisationer som vill driva integrationsprojekt. Hittills har runt 40 olika ansökningar om projektbidrag kommit in och nära 2,4 miljoner kronor betalats ut. Bland projekten som blivit av finns en stor bredd: Från ridläger och idrottscuper till kurser i svenska och hantverksutbildningar.
Kristina Zakrisson, socialdemokratiskt kommunalråd i Kiruna, säger att de extra pengarna från regeringen var viktiga. Hon påpekar också att föreningslivet i Kiruna redan tar ett stort ansvar för integrationen.
– Vi fick en möjlighet att för en gångs skull verkligen uppmuntra föreningarna att driva sådana här projekt, säger hon.
Studieförbundet vuxenskolan har fått pengar för att hålla kurser i svenska. En av studieförbundets fem kursledare, Kicki Timander, säger att pengarna har betytt jättemycket. Hon har varit ideellt engagerad i flyktingfrågan länge - men nu kunde hon få en anställning.
– Det är svårt att få folk göra sådant här ideellt, säger hon.
Kicki Timander berättar att man valt att bedriva undervisningen i ganska små grupper och på det sättet har kursledarna kunnat ge var och en av deltagarna mer uppmärksamhet. Det är viktigt bland annat för att alla har olika förkunskaper och lär sig språket olika fort. Dessutom har man varit ute mycket och gjort studiebesök på arbetsplatser, särskilt sommartid. Vid de tillfällena övar man språket och lär sig om samhället på ett mer naturligt sätt än genom böckerna.
NSD träffar tre syriska män som pluggat svenska hos Studieförbundet vuxenskolan. Eftersom man inte har rätt att läsa någon SFI-kurs innan man har fått uppehållstillstånd har kursen varit viktig för dem - den har inneburit en första ordentlig kontakt med språket.
– Man måste kunna svenska för att få ett jobb och prata med andra, säger Rached Alchoum.
Studiekompisen Mohamed Saraj ger ett annat perspektiv:
– Vi måste lära oss svenska för att kunna berätta för folk vilka vi är och varför vi kommit hit. När svenskar ser folk från mellanöstern kan en del tänka på terror och bli rädda. Jag förstår det. Svenskar behöver tid för att vänja sig vid oss och vi behöver tid för att vänja oss vid Sverige och er, säger han.
Att studera tillsammans är viktigt. När någon inte förstår uppgiften kan andra översätta.
– Och man måste vara en grupp för att ha några att prata med, fortsätter Rached Alchoum.
Mohamed Saraj fyller i:
– Vi pratar långsamt, inte snabbt som ni gör.
Den här dagen jobbar gruppen bland annat med klockan. Kicki Timander sitter med en klocka och vrider på visarna: Är den 10 i 11 eller 10 över 11? frågar hon. Deltagarna kan förstås klockan och förstår uppgiften, men att säga rätt är inte lika enkelt. Rached Alchoum blir klar och byter uppgift. Han läser ett par meningar om kungafamiljen - och konstaterar att kungen har gift sig med en invandrare.
– Jag tycker om att läsa texter och brukar läsa samma text flera gånger. Det är svårare att prata och att höra vad ni säger på en gång. Man måste nog bara prata på utan att tänka, säger han.