Hon har de tjugo senaste åren arbetat som domare i Högsta domstolen, innan hon gick i pension förra året. Hon ägnar sig nu åt sanningskommissionen för det samiska folket på heltid. Vi möter henne och utredningssekreteraren Sanna Vitestam under deras Norrbotten-besök.
– Vi får höra att det blivit mer polariserat och att det märks i samhället. Man är utsatt som same och klimatet har hårdnat. Att det kanske började vid Girjasdomen. Och nu med renmarkskommittén, och den i många avseenden väldigt osakliga lobbyism som förts mot renmarkskommitténs olika förslag, säger kommitténs ordförande, Kerstin Calissendorff.
De har 2,5 år kvar av arbete i sanningskommissionen. Vid sidan om deras arbete pågår flera andra utredningar som rör samer och samiska frågor. BRÅ, Brottsförebyggande rådet, har satt igång en utredning om hat, hot och förtroende, och så pågår renmarkskommitténs utredning i kölvattnet av Girjasdomen.
– Vi tar del av de andra utredningarna. Vi ska inte fundera på jakt- och fiskerättigheter, men när vi ser bakåt ska vi se på hur man har reglerat renskötselrätten. Vi ska inte uttala oss om vilka som har eller har haft den rätten, men vad blev konsekvenserna av lagstiftningen? Det ska vi lyfta.
I kommissionen sitter 19 personer, om man räknar både sekretariat och ledamöter. En ledamot saknas fortfarande.
Kommissionen är just nu ute på turné med samtalsmöten i grupp, och man gör enskilda intervjuer. De berättar att de möts både av skepticism och förhoppningar.
Ordföranden berättar att de redan fått in många förslag, bland annat när det gäller språkrevitalisering.
Det finns ett ord som har lyfts på varje samtalsmöte, berättar utredningssekreteraren Sanna Vitestam.
– Okunskapen är jättecentral. Det kommer upp på precis varje möte, den stora okunskapen från majoritetsamhället, både hos myndigheter och att man möter den i samhället. Man får förklara sig överallt, säger Vitestam, även hon med bakgrund i juridiken och domstolsvärlden.
För snart ett år sedan utsågs ledamöterna till den här sanningskommissionen. Samtalsmötena fortsätter i år och en bit in på nästa år. I december 2025 ska en slutrapport presenteras.
– Jag blev väldigt tagen av föräldrarna som berättade om när deras barn blev kallad lappjävel på stan, berättar Sanna Vitestam.
Till skillnad från i Norge har man i Sverige två olika kommissioner. Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset håller på med sitt slutbetänkande nu, som ska presenteras i november.
– Jag tror det är en fördel att man har en egen kommission. Jag tror det har varit lite svårt för den norska kommissionen då det är många olika grupper, att på ett rättvisande sätt beskriva hur de har påverkats av förnorskningspolitiken, säger Kerstin Calissendorff.
Sanningskommissionen ska lyfta historien och komma med förslag som ska peka på en riktning mot försoning, som kan göras efter kommissionens arbete.
– Yttersta syftet är att få till stånd en förändring av de såriga relationer som finns, mellan det samiska folket och majoritetsbefolkningen, tilliten till staten, mellan olika samiska grupper, och till lokalbefolkningen. Det finns konfliktytor och så kan man inte ha det i ett samhälle, det är inte bra för någon. Det är bara dåligt, säger Kerstin Calissendorff.
Hon tror inte att en sanningskommission kan lösa alla konflikter, men menar att det handlar om att skapa en gemensam grund för ett försoningsarbete.
Åsa Larsson Blind sitter i kommunledningen i Kiruna för partiet Samelistan, och hon är även vice ordförande för Samerådet. Hon tror att sanningskommissionen i förlängningen kan leda till en minskad polarisering.
– En problematik idag är att man har väldigt olika utgångspunkt. Det gör att det är väldigt svårt att mötas i en diskussion för att man pratar utifrån helt olika perspektiv och olika förutsättningar. Så därför tänker jag att en sanningskommission kan hjälpa till att lägga ett gemensamt underlag att diskutera efter.
Hon fortsätter:
– En sanningskommission ger inget inspel i en särskild sak men vi behöver en samhällsdebatt och ett samtal som gör att vi kan överbygga de här konflikterna, för vi måste komma vidare. Men sanningskommissionen måste få ta sin tid, man kan inte invänta den i diskussioner kring nu aktuella frågor, säger Åsa Larsson Blind.