För Luisa är ljuset en tyst bön till gud

Vi träffas i Luleå domkyrka. Luisa Forsberg är energisk, talar högt och bjuder på sig själv. Tar plats och går fort. Vill fotograferas i privata kläder, men med prästkrage och stoppar en portionssnus under läppen. Men när vi börjar tala om livet och döden, om Gud och kyrkan, då dämpas rösten, hon sänker tempot, får ett allvar i blicken.
För Luisa Forsberg är relationen med Gud den viktigaste relationen. Det är där allt startar. Hennes tro är hennes levnadssätt och allhelgonahelgen är en viktig tid på året.

Kan du inte reda ut det här med Allhelgonahelgen för oss, det är ett virrvarr av dagar, och en sammanblandning med amerikanska Halloween. Det är en så kallad dubbelhelg, vad gäller?
- På lördag har vi alla helgons dag. På söndag är det söndagen efter alla helgons dag, den kallas ibland för alla själars dag. På alla själars dag pratar vi om livets gräns, vi pratar om döden och vårt evighetshopp. Det är två dagar, med två teman, svarar Luisa Forsberg och tar fram psalmbok för att bläddra lite.
- På lördag så talar vi om helgon. Ända från urkyrkan har kyrkan firat martyrer och människor som fått utstå smärta för sin tros skull, en del har ju fått sätta livet till. Helgon är en mänsklig påminnelse om Gud och ska fungera som förebilder i tro och liv. Många helgon hade sin egen dag och det firades med ledighet. Men året hade ju bara 365 dagar och alla helgon kan inte få en egen dag i almanackan.

Så för dem som inte fick en egen dag, blev det mest praktiskt med en gemensam?
- Ja, precis. Sen är man noga med att säga att helgon vördar man, men Gud dyrkar man. Det är en viktig skillnad där. Vårt kanske kändaste helgon i Sverige är heliga Birgitta. Men vi har tydligen en egen svensk helgonkalender, den hade jag knappt sett förrän nyss.
&tempmargin;Och på söndag minns vi våra döda och tänder ljus på kyrkogården. Det är något vackert och symbolladdat med ljus. Varför det, undrar jag.
- På något sätt kan ett ljus sammanfatta vad vi vill säga, men inte kan sätta ord på. Att tända ett ljus är symboliskt, ett ljus bryter mörkret. Jesus sa också att han var världens ljus och de som gick med honom skulle inte vandra i mörker. Ljuset är för mig hopp, en låga brinner som en rökelse, som en bön som når upp till Gud. Det blir som en bön, och Gud som är oss så närvarande behöver egentligen inte alla ord.

Du sa tidigare att Allhelgonahelgen var hoppets helg.
- Ja. En hoppfullhet i att döden inte är slutet.. Den här helgen tror jag att många människor vill sätta ord på sin längtan.Jag tror att alla inom sig har en längtan, vi kommer från Gud och därför längtar vi tillbaka till Gud.
&tempmargin;Vi pratar lite om vem du är. Du adopterades som fem månaders baby från Colombia. I dag har du inte någon kontakt med familjemedlemmar från ditt biologiska ursprung och vet inte till exempel om din mamma lever eller är död.
- Nej, det är omöjligt för mig att veta. Men min absoluta övertygelse är att vi kommer att träffas igen. I himlen. Då kommer ingen bitterhet finnas från min sida, ingen sorg, ingen besvikelse. Alla frågor jag kommer kunna ha haft under en hel livstid, får jag svaren på.

Är det en sorg att vara adopterad?
- Nej...nja...tja...Adoption startar ju alltid med tragik. Någon måste lämna, någon blir lämnad. Så på det sättet är det naturligtvis en sorg. Men som adopterad har jag kommit till en kärleksfull familj, till ett hem där jag kunnat bli den jag är i dag, en familj med trygghet och kärlek. Jag är tacksam för alla hem som kan ge barn en familj och en trygg kärleksfull uppväxtmiljö. Det gäller alla hem, inte bara familjer som adopterar.

Saknar du att inte ha kontakt med din biologiska mamma? Den kvinna du har vuxit inne i och kommit ut ur?
- Nej. Jag har redan en mamma. Men jag har en längtan inom mig att min biologiska mamma ska veta att det är okej med mig. Jag vet ingenting om hennes bilder av förlossningen, av att sedan lämna mig. Men jag tror att om jag själv hade varit tvungen att ta ett sådant beslut, att lämna ett barn, så hade jag alltid burit tragiken med mig. Jag önskar att hon har funnit frid, vad det än var, hur den än blev, så har jag det bra nu. Jag har ett bra liv.
- Sen har jag ju en biologisk pappa också. Vet han ens om att jag finns? Vi pratar sällan om det, men en pappa lämnar också sitt barn.

Funderade du som barn på om du var älskad eftersom du inte var dina föräldrars biologiska barn?
- Nej. Tvärtom. Som adopterad är man oerhört efterlängtad. Mina föräldrar har verkligen alltid understrukit att de aldrig adopterat oss för att göra en god tjänst för världen, utan för att de längtade så efter barn. Och väntan på mig och min bror var lång och säkert i stundom tuff för dem .

Slutligen, vad vill du säga till dem som har en längtan efter andlighet i sitt liv?
- Jag önskar att människor tog den längtan på allvar, jag tror att många människor har en längtan efter Gud. Många har en barndomstro, men är ändå rädda för andlighet. Kanske för att man inte vet vad man har att vänta sig, en rädsla att tappa kontrollen? Men jag skulle önska att man tar sig tid och vågar möta Gud. En bön behöver ett Du att riktas mot, för mig är tro därför en relation med den treeniga Guden; Fadern, Sonen och den helige Anden. Sen är inte tron ett färdigt paket, utan handlar om en relation som växer och ser olika ut hela livet.

För Luisa är ljuset en tyst bön till gud

Allhelgonahelgen är tiden då vi minns våra döda och i stillhet tänder ljus på kyrkogårdar. Pastorsadjunkten Luisa Forsberg vill framförallt beskriva kyrkohögtiden som hoppets dagar.- Vi har en hoppfull tro på att döden inte är slutet, vi går vidare till ett annat liv, säger hon.