Anders Lundkvist har varit med länge i branschen. Så pass länge att han som 33-åring var med i avvecklingen av den tidigare koppargruvan Viscaria som lades ner på grund av olönsamhet under 1990-talet. Idag, som 63-åring, är han en av grundbultarna bakom gruvbolaget Copperstone resources framskridna planer på att återöppna gruvan.
– Det här är en koppargruva först och främst. Men som ofta när man jobbar med koppar så finns det andra resurser som är knutna till kopparmalmen. I det här fallet så är det ett mineral, magnetit, som ligger lite på sidan om. Då gäller det att kunna producera en så pass ren magnetit som kan användas, det är en del av vår produktionsutveckling, säger Anders Lundkvist.
Hur djupt behöver ni gå för att få full utvinning på era planer?
– Vi pratar om 800 meter i vårt tillstånd. Det innebär att vi går in i den gamla gruvan, bryter ut områden som är lämnade, vi går in i nya delar under jord, och ansluter till de nya malmkropparna på olika nivåer för att då behöver vi inte lägga en massa pengar på infrastruktur utan vi kan använda befintlig.
När den nedlagda koppargruvan Viscaria kan återöppna i sin nya skepnad som Copperstone är oklart. Gruvbolagets ambition är att få igång drift under nästa år och vara i full produktion, 2025. Allt hänger på miljötillståndet som behandlas av Mark- och miljödomstolen i Umeå.
Vilka fördelar finns det med att det tidigare varit en koppargruva här?
– En stor del av det område där vi ska bedriva verksamhet har tidigare varit ett gruvområde. Det gör att vi bara behöver ta en liten del utav jungfrulig mark i anspråk. Vi moderniserar den efterbehandling som var gjord tidigare och lyfta den till dagens krav på miljö. Det har skett en uppskärpning av miljökraven. Man förväntar sig mer av en gruva som går igång i produktion idag än då man startade upp i början på 1980-talet.
Copperstone lämnade in kompletterande uppgifter till sin ansökan för miljötillstånd i oktober. Domstolen ville få in dokumentation för hur man ska hantera vattenreningen så att miljökraven uppnås. Nyligen presenterade gruvbolaget en helt ny lösning för vattenrening. I samarbete med ett finskt företag har man lyckats rena gruvvatten från flera metallföroreningar upp till 99 procent. Man har byggt en testanläggning som är i drift inne på gruvområdet.
– Det är inte bara gruvvatten vi måste pumpa ut som påverkar, utan vi tar in gruvvattnet in i vår process, i anrikningen och snurrar runt det i en cirkulation och sedan släpper vi ut det vattnet. Allt det vattnet kommer vi att behandla i samma typ av process som vi gör nu, för det innehåller samma saker. Det kommer innehålla zink, uran och lite koppar och eventuellt andra ämnen och de måste vi ju ta hand om på något sätt.
Kan ni ta hand av totalen av de miljökritiska ämnen som gruvverksamheten genererar?
– Vi har identifierat dem och sett de som är kritiska när det gäller miljön. Det är därifrån vi har designat tekniken tillsammans med det finska bolaget. Sedan kan det dyka upp andra ämnen också som vi måste ta hand om. Vi jobbar med det. Det kan handla om nitrat från sprängämnen och sådana saker som vi också, om vi får för höga halter, måste ta hand om på något sätt.
– Med reningstekniken kommer vi att förbättra vattenkvaliteten jämfört med vad den är idag, till exempel i Luossajärvi. Det ger fördelar för Luossajärvi, LKAB och oss. Vi förstår att vi är i en miljö som är känslig. Vi tänker att utsläppen kommer att ske både till Luossajärvi och till Pahtajokki som är recepienter (vattendrag, sjö eller hav, som avlopps- eller dagvatten leds till, red anm).
De recepienterna delar ni med LKAB. Hur fungerar det samarbetet?
– LKAB jobbar ju också med en tillståndsprocess nu för Kirunaverksamheten. Vi ligger före dem i tillståndet eftersom deras ärende blev tillbakavisat. Det är egentligen våra ackumulativa utsläpp, eller påverkan, som är det som man bedömer. Båda parter har insett att vi kommer att möta samma myndigheter när vi går fram till Mark- och miljödomstolen. Därför har vi gemensamt bekostat de här ganska omfattande beräkningarna som krävs i recepienterna. Det är för att vi ska ha samma utgångsunderlag när vi sen går fram till myndigheterna.
En garanti för era planer också att ni kan samexistera kring recipienterna, antar jag?
– Ja, man bedöms utifrån de ackumulerade effekterna i systemet. Det är inte så att vi enbart kan bedömas utifrån det vi släpper ut utan det är ju recipienten, hur den klarar att ta emot ett vatten ifrån oss, LKAB och från andra verksamheter.
För Anders Lundkvist är den här arbetsplatsen inte ny, även om den nu sker i ny tappning. Han har dessutom detaljkunskaper om platsen, om än 30 år gamla.
– Ett av mina första jobb var här då jag hjälpte Viscaria AB/Outukumpu, med alla undersökningar som krävdes för att göra efterbehandlingen. Jag gjorde utredningar om hur vittringsbenäget det är i sanden, hur ser gråberget ut och vilka föroreningar kommer det att bli. Det var grunden till efterbehandlingen. Så jag var med och avvecklade gruvan på 1990-talet och nu fick jag förmånen för några år sedan att starta upp den igen, säger Anders Lundkvist.