Lars "Larre" Niemi var elev på Centralskolan i början av 60-talet.
– Det bästa var när det var matrast, då tävlade vi upp till bamba vid vattentornet, hela gänget sprang. Man fick inte lämna någon mat, man var tvungen att äta upp allt.
– Gympan var rolig, och så hade vi snöbollskrig på rasterna.
Hur såg skolan ut inuti?– Det var som ett slott med en stor trappa upp. Gymnastiksalen var så fin. Det var mysigt där och fin gemenskap.
IngMari Lundmark minns badet bäst.
– Det var ett stort rum med en massa små badkar i, man satt två stycken mitt emot varann hela längan ner. Badtanten gick och kollade och så fick man sträcka upp fötterna så att hon fick se att man verkligen hade tvättat sig om fötterna också. Jag tror att hon borstade en på ryggen också. Och så fick man gå ner i bassängen, det var spännande.
Eimer Berggren minns att det var ordning och reda i klassrummet.
– När vi kom på morgonen så stod vi upp vid bänkarna och så sa magistern "god morgon elever, och vi svarade "god morgon magistern" innan vi fick sätta oss.
Träslöjden var ett favoritämne.
– Jag åkte mycket skidor på den tiden och ville tillverka mina egna skidor. När slöjdläraren tittade på hur jag hade gjort skidorna så fick jag nästan skäll, för jag gjorde dem så smala, idag är skidorna inte så mycket smalare än vad jag gjorde då.
Vad tänkte du när skolan revs?– Det var det värsta som jag har varit med om, finare skola får man leta efter. "Ett folks styrka är dess ungdom", stod det på väggen.