Den här kvällen har Filmstudion visat Basquiat - den svarte rebellen och trots att rollistan innehöll idel kända namn som Gary Oldman, Dennis Hopper och Christopher Walken är det tunnsått i publiken i Folkhögskolans aula.
Scenen sammanfattar det eviga huvudbryet för styrelsen i Filmstudion. Varför kommer inte Kirunaborna? Vad är det egentligen de vill se?
Rena katastrofen
Den här säsongen har inte alls börjat lovande och ordförande Björn Forseth betecknar avslutningen på förra säsongen som rena katastrofen.
- Vi nådde inte upp till mini-
minivåerna en enda månad. Vi behöver ha 60 medlemmar per serie för att det ska gå jämnt upp, vi hade ett snitt på 37, säger han.
Det är tack vare en stor välvilja från bland annat Malmfältens folkhögskola och Folkets hus som Filmstudion kan fortsätta att visa filmer.
Tanken är att locka med ett antal något bredare filmer och krydda med lite nya smaker.
Rick McGregor har så smått börjat fundera i andra banor.
Svår balansgång
- Kanske skulle vi få en större publik om vi kompromissade mer. Samtidigt är vi själva mer för att se smalare filmer. Det är ju det som en filmstudio är till för.
Smal film behöver inte vara ovanligt svårbegriplig eller särskilt konstnärlig i sitt uttryck. Det kan vara kvalitativa filmer som av olika anledningar inte kommer upp i en liten stad. Ofta har det att göra med att den inte är amerikansk.
Styrelsen till Filmstudion i Kiruna kommer från fem olika nationer och internationella kontaktytor torde inte vara några bekymmer. Men innebär det att det blir lättare eller svårare att enas om ett program?
Något entydigt svar på den frågan tycks omöjlig att pressa fram. Men ledamöterna kan i alla fall enas om att det är en svår balansgång att välja film. Och att de är lika hängivna uppdraget som någonsin. Devisen är solkar: Film är bäst i en mörk salong på stor duk tillsammans med andra.