Festivalens bästa hittills

Ni trodde att Amanda Jenssen bara var en blonderad, talanglös Idol-fördetting?
Tänk igen.
Sångerskans konsert inför en entusiastisk ung publik blev Kirunafestivalens första musikaliska höjdpunkt 2010.

Jenssen har för länge sedan lämnat storbolagens prefabricerade skit bakom sig och åstadkommit ett fruktbart samarbete med låtskrivaren Pär Wiksten, en gång frontman i Skellefteåbandet Wannadies.
Tillsammans med det blåsförstårkta livebandet skapar de cool radiopop som vickar på höfterna tillsammans med jazzigt dekadenta tongångar från 1920-talet, eller nåt.
Det är inte knökfullt framför Kebnescenen men de som är där stannar genom hela konserten och dansar saligt med Amanda.

Hon svassar runt på scenen barfota i svart fodral, bugar och bockar inför applåderna på ett sätt som inte känns tillkonstlat en sekund. Nej, Amanda Jenssen har inte världens bästa sångröst men det finns en stolthet och en sensuell raspighet i hennes lalala-refränger som biter sig fast.
En fin, värdig konsert som gjorde mig glad, med ett crescendo i avslutande extranumret Happyland.