Oron är stor, som vi berättade om i förra veckan, hos hemtjänstpersonalen i Kiruna. Det är reaktioner på en omfattande omorganisation som Kiruna kommun planerar att sjösätta för äldreomsorgen under nästa år. Många har vittnat om rädsla för att inte kunna utföra sitt jobb ordentligt och att brukarna, de äldre, far illa. Efter Norrbottens medias artiklar har många hört av sig och velat dela med sig av sin arbetssituation. Samtliga vill dock vara anonyma. Alla vittnesmål pekar entydigt på en hårt ansatt grupp på arbetsmarknaden.
– Vi känner oss förminskade. Ingen lyssnar på oss. Det är hemskt och det är därför så många väljer att sluta i yrket, säger en av alla anställda inom hemtjänsten, som kontaktat Norrbottens media.
Den största kritiken riktas mot det planeringssystem som kommunen införde för ett par år sedan, Laps care. Systemet är ”stöttepelaren” i verksamheten och hanteras via en central planering. Hemtjänstens arbetsdagar styrs av vilken information som matats in i det. Förflyttningstider räknas ut med hjälp av koordinater.
– Vi känner stor stress över det här systemet. Bara vi öppnar dagsschemat så blir vi stressade, säger en anställd.
– Vi har obefintlig tid att gå mellan brukarna. Det kan röra sig om 1-2 minuter, säger en annan av de anställda.
Den tid som inte finns men som måste användas är alltså inte inplanerad. Enligt samtliga anställda inom hemtjänsten som Norrbottens media talat med, är det istället brukarna som får stå för den notan.
– Det blir våra brukare som kommer i kläm. De ska också ”serva” systemet. De betalar ju redan för sin tid, exempelvis en timme, men eftersom man inte räknat med att det tar tid att förflytta så blir det de som får betala. Vi blir tvungna att ”knycka tid” från våra brukare för att hinna.
– Det är inte rätt. Brukarna ska inte behöva betala för det.
Reagerar inte brukarna på att de får betala?– Många brukare är sjuka och har de inte starka anhöriga som kämpar för deras sak så händer ingenting. Allt bara rullar på. Många anhöriga känner inte till att deras anhöriga betalar för våra förflyttningar mellan hemmen. Vi mår dåligt för att vi blir tvingade att utsätta våra brukare för detta, säger en anställd.
En annan stor problematik för de anställda är bristen på pauser. Toaletten finns i den gemensamma hemtjänstlokalen och den kan vara långt borta när nöden sätter till. Inga pauser är schemalagda i systemet och situationen kan bli svår. Hemma hos brukarna har de ingen rätt att uträtta sina behov.
– Vi har inga pauser som man har på andra arbetsplatser i den här kommunen. Det har också våra chefer och arbetsledare. Men vi förväntas jobba upp till fem timmar utan att kunna gå på toaletten. Många undviker vätska på grund av detta, man tar inte sina vätskedrivande mediciner om man har ordinerats det
Sommartid har det gått så långt att personal inte ser någon annan lösning än att kissa i det fria. I något buskage eller skogsparti.
– Det är ju fruktansvärt, egentligen. Ska vi ha det på ett sådant sätt? Vi behandlas som några mindre vetande varelser. Som boskap. Vi känner oss verkligen mindervärdigt behandlade.